A la folie... pas de tout

Vansinnigt Förälskad med Audrey Tautou är inte den djuprosa excess i romantik som man skulle kunna tro. Nu var jag förvisso förvarnad, men jäklar i min låda. Den lämnade en krypande känsla av olust efter sig, bittert ända ner i magsäcken. Därtill undrar jag, är jag galen? Vad har jag egentligen inbillat mig? Hur mycket av det som jag betraktar som sanning, min objektiva sanning, är i själva verket subjektiv? Kan något som beskrivs som en persons sanning verkligen vara objektiv eller blir den per definition subjektiv, färgad, osaklig? Långsamt stigande panik över diskbaljan. Jag är en galen kvinna. Vettlös och vansinnig. Inget har hänt, förutom i mitt huvud. Jag står inte och diskar. Det var aldrig någon middagsbjudning. There is no spoon.

Har man inte alla pommes frites i påsen, hästar hemma, bestick i lådan, lampor tända, tassar i skåpet och så vidare, bör man undvika att se filmen, hur som helst. Åtminstone bör man inte se den ensam. Jag såg den med flixen och de kände sig lika oroliga som jag efteråt. Skönt, då är vi galna allihopa och jag är inte ensam.

Kärlek.