Ta ett skevt cissmajsju och se vad som händer

Vi hängde på palatset och spelade biljard och en omgång alfapet igår. Jag och Ullis mot Malli, Cohen och Jompa. (Jamen herre, det låter som ett gammalt korplag från -39.) Anyways, Ullis noterade vikten av att möblera om. Just så, möblera om. Det har varit på min hjärna sen dess. Kan det inte vara så att det är det viktigaste vi gör? Klaveren är utställda, stålhättorna utdelade. Allting ligger i en fin liten klump i mitten av bordet. Är då inte det bästa man kan göra att röra om så att fler kan se nya formationer? Ingen kommer att lyfta bort de satans klaveren av egen fri vilja. Om vi inte förstör dem, klampar igenom dem med stålhättor och buller och bång kommer de att stå kvar för evigt. Det kan ju hända, att det är en mycket bättre lösning att ha de vita tangenterna på de svartas plats, och vice versa. (Ja, med viss risk att låta som Mr Wonders absolut värsta stycke någonsin.) Om någon tar ett snedsteg och slår an i galna aldrig förut spelade ackord gör personen det säkerligen inte med flit. Man vill ju inte göra bort sig. Att resultatet däremot blev upprört tyder snarast på att det var på tiden att någon spelade det där ackordet. Det behövde komma ut. Snedsteg i fröken Skugges anda är dock inte godkänt. Man måste trampa i klaveret utan att mena det.