Inuti

Mitt liv är en enda röra, det var därför. Jag skäms, för inte är det rörigt egentligen. Inte på pappret, inte som det verkar. I mitt huvud råder undantagstillstånd. Där är ett mishmash av bostäder, tentor, stress, missnöje, längtan, otillräcklighet, rädsla, eufori, besvikelse, resor, strävan, ja allt. Man är inte sina känslor men man känner dem lik förbannat. Jag vill så gärna ha en samlande kraft. En konsistent situation som jag trivs med. Något positivt att alltid landa i. Det något skulle utgöra den största delen av tillvaron. Just nu tar kurserna störst plats, och de har bara negativ inverkan. Mitt största fokus ligger på något som stjäl all min energi, mitt lugn, min ro. Jag tillåter det att vara så. Hjärtat är aldrig still. Tusen tankar slåss där inne, för jag tänker med hjärtat, så har det alltid varit. Tänk om det största vore något i en ljusare nyans, som jag fick hämta kraft ur istället för att dräneras av. De tusen tankarna handlar i princip bara om hur jag ska kunna uppnå det stadiet av lugn som jag tror att jag behöver. Vet. De flesta dagar kan jag resonera kring min egen röra, men andra dagar poppar jag upp mitt i den och börjar gråta. Jag jag jag. Men det här är min blogg.