Når inte
Ett glas i Lilla Baren och jag står Isolerad, är Ingen, trots fantastiskt sällskap. Ibland betvivlar jag starkt min egen förmåga att göra mig själv lycklig.
upplagd av Chris
10:41
upplagd av Chris
10:41
9 kommentarer:
kan man göra sig själv lycklig? jag säger inte att man ska förlita sig på att andra ska göra det men.. kan man göra sig själv lycklig?
jag vet inte. vissa dagar är det självklart att man kan men sen har jag kvällar som igår som då rakt inte är kassa pga yttre anledningar, och då tvivlar jag igen. det känns som om det skulle vara själva fan om man inte kunde det. jag vill inte förlita mig på någon på det sättet.
om du tvivlar på din egen förmåga att göra dig själv lycklig, tänk på din förmåga att göra andra lyckliga och låt det i sin tur göra dig lycklig.
puss.
tack ängel, du är underbar.
Okej, serious talk här nu. VEM kan göra dig lycklig om inte du själv? Jag? Kanske för stunden, för ett tag men det är bara du som kan möblera om i ryggsäcken och antingen låta sorgerna, ångest eller vad det nu kan vara som gör livet besvärligt och svårt ta över helt, eller så bestämmer du dig att fan, det här är mitt liv, det enda jag har, här, och jag tänker och vill må bra. Sorgerna och allt som följt med i livet finns där, alltid, naturligtvis men livet som är nu och imorgon ska inte påverka vilka beslut jag tänker ta. Stå i bardisken lycklig nu. Du har ett val att må bra, som jag ser det.
Ok. Lätt att sitta här och tala om hur människor ska må, jag vet, men mörker får ALLTID ge vika för ljus. Så är det. Och du måste ändå gå in med approachen att du är ljuset, i ditt eget liv.........
Kram chris/madison
Klar du är Någon.
It is all in your head.
Flickor med det rufset som varit Fröken 6B är alltid Någon.
Oj som jag känner igen den känslan. Men kanske är det precis då vi kan göra oss själva lyckliga. Det krävs bara ett litet steg. Ett litet, litet steg åt ett annat håll än vi brukar gå. Och när man tar det känns det stort som halva Grand Canyon. För vi kan så mycket som vi tror är omöjligt. Du kan. Det är jag övertygad om.
Tvivla får man. Det är bara naturligt att tvivla ibland, att vackla.
Vstk:s första kommentar är annars (återigen!) på pricken jättebra.
Känner igen känslan. Ibland slår den bara till.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida