Kompisar från förr
Mellan kycklingsalladen och kaffet sa han, du ser ut att vara tillbaka igen, och log. Det kändes verkligen fint att höra. Det må vara svart vissa veckor, men säg den som inte har det så och säg den som ville leva sitt liv i lycka och rus rakt igenom. Du ser verkligen glad ut, sa han, och log ännu mer. Det var en bra lunch, det var det.
6 kommentarer:
Du har räddat min dag käraste.
Det är derivatan man är rädd för, och det är derivatan man vill åt. Det onda med det goda. Det goda med det onda.
sådana vänner är de bästa. som ser och vet.
"och säg den som ville leva sitt liv i lycka och rus rakt igenom"
Alla vill väl det? Det finns ingen romantik i att må as. Om kontrasten är mellan att må bäst i världen och må sjukt jävla asbra eller mellan att må bra eller må piss så skulle väl fan alla välja att må sjukt jävla asbra som värst? Om man inte är masochist eller nåt, då.
För att njuta av topparna måste man uppleva dalarna är fan rent jävla skitsnack egentligen. En efterkonstruktion för att stå ut när det väl är svart utav bara helvete. Och är man där så sitter man inte och tänker att "fan, så bra, nu vet jag ju hur det känns, hoppas det håller på länge så jag verkligen kan njuta sen när jag kan se tillbaka på det här".
Den som inte vill leva sitt liv i lycka och rus rakt igenom innerst inne är i ärlighetens namn dum i huvudet. Att när man ligger för döden se tillbaka på livet och tänka att "fan, där 1999 hade jag det bara jävligt roligt, inte roligast i världen", det är ju utopin. Verkligheten ser inte ut så, jag vet, men det finns inget positivt med svärtan hur man än vrider och vänder på det.
Tro inte att jag inte är glad att du är tillbaka nu bara. Jag är så glad att jag nästan skiter på mig över det, det ska du veta Christina.
En ego-boost!
Skönt för dig. Jag blir också glad då ska du veta, bäjb!
Hmm I love the idea behind this website, very unique.
»
I say briefly: Best! Useful information. Good job guys.
»
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida