söndag, juli 02, 2006

Man måste gå med på det

Njo, jag tycker väl synd om mig själv ibland. Det är det fulaste jag vet, näst efter Trester Leeren och särskrivningar. Huvud och känslor spelar oftast inte samma sport och ibland inte i samma lag. Hej åttiotalschef, men jag orkar inte hitta på fyndiga metaforer.

Det ser ju så braaa ut! På pappret herre gud, ser det så braaa ut. Tror jag, kanske, lite i alla fall, om man får jämföra på vissa sätt. Jag har någon form av utbildning som det inte är allt för mycket kvar på. Jag är glad och trevlig och lång också. Nja, eller glad och glad, ögonblickligt sprallig vore ett bättre val. Jag tycker om äggsmörgås och Tom Waits och dricker öl och löptränar, ni vet. Som folk är mest. Men hur mår egentligen folk som är mest?

Vi var ett gäng tjejer som började på Y mitt år. Kännetecknande för oss nu är att vi gick in i det med huvudet på skaft, och kom ut ett par år senare med självförtroende saggande nere vid anklarna. Å Mille M, fuck you. Det kan ju vara en faktor till allt det här gnället. Jag vet jag vet, men sluta läsa då innan jag får ont i magen.

En annan liten grej kan ju vara det här vi kallar... eh, vad är det nu igen, jo! Levnadssätt. Det är ett fiffigt ord. Som vi väljer att leva. Frågar någon mig är det uppåt väggarna. Jag tycker inte att jag har fått en rimlig chans att välja. Vi har byggt vårt samhälle själv brukar det heta men jag reste inte en stötta ens innan jag var född. Man fick börja på det som redan fanns, och det var fyllt av stress, av press av blåsa omkull våra hus. Fullt av vargar. Vad är det som säger att vi ska låsa in våra familjer i små kluster om i snitt 3.8 gubbar? Att inte två män eller två kvinnor ska få uppfostra ett barn? Att kollektivet inte är det minst stressande alternativet och att närprincipen vore smart att ta i beaktande? Att vi borde odla våra förbannade grisar själva istället för att köpa dem på Hallarna, utan att bli kallade för tomtar för det?

Utopi, är det? Eller flykt från en dystopi till en annan? Jag vet i alla fall att världen som jag lever i, tillsammans med många andra duktiga flickor och pojkar, inte är en miljö som gör oss den största tjänsten. Man kan bara välja på så mycket.

6 kommentarer:

Blogger Jenny sa...

Kaffe! Kaffe! Söndag går finfint, är ledig hela dagen.

7/02/2006 11:27 fm  
Blogger Kapten Napalm sa...

Kanske blev lite hårt sagt. Förlåt. Uppskattar dig mycket.

Fred och kärlek.

7/02/2006 2:14 em  
Blogger Studiomannen sa...

Önos har slutat att skriva "hallon sylt" resp "lingon sylt"

Det finns en Gud.

Och fler än vi som retar oss på särskrivningar.

7/03/2006 3:05 fm  
Blogger vstk sa...

Älskade älskade du. Vad mer kan jag säga? ja, vad hände på vägen egentligen? Hur kan man fästa anklarna lite högre upp på kroppen?

jag vet just int'. puss.

7/05/2006 12:09 fm  
Blogger Östermalmsräven sa...

Är särskrivningar det värsta du vet? Åhh gosh mina favvos är syftningsfelen. Typ som det du skrev sist om ett hår som svajar i vinden och äter druvor.

Det är roligt!

7/06/2006 6:40 fm  
Blogger Christina sa...

det var definitivt inget syftningsfel i den nya skolan. knappt ens i den gamla heller. jag skulle tro att det kallas "att kräva nåt av sina läsare." typ så.

men ja, de riktiga är roliga.

7/06/2006 7:25 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida