I klistret
Tänk om man fick bestämma över sina känslor själv. Å skrämmande tanke, vad skulle jag då skylla på?
upplagd av Chris
14:13
tisdag, augusti 01, 2006
Tidigare inlägg
- Så här var det i Byxelkrok
- Hemma igen
- Nu far jag på semester
- Meh
- La Grande Construction
- Läs
- Die Mitwohnerin handlar på IKEA (trådbackar och ga...
- Receptet
- Lunch
- Jaha
Prenumerera på
Inlägg [Atom]
18 kommentarer:
Åh, kärleksproblem igen christ?
Gått och kärat ner dig i någon farlig pojke,
med tatueringar och läder?
Känslor är farliga,
bäst att låsa in dem
djupt inne i hjärtkammaren.
Annars vet man inte vad som händer.
det sköna är att allt man känner är ok. för du är du och ingen annan och det är det som gör oss unika.
m är i vanlig ordning både sann och osann och sköna fröken e, thou speakest the truth. att du är uppkopplad förresten?
Då skulle man troligtvis inte känna dom jobbiga och olustiga känslorna utan man skulle bara glida runt och må jävligt bra.
mejlade dig till jobbmejlen förrut. är du ledig idag med?
Vissa säger att man kan bestämma över sina känslor. Jag tror det är helt omöjligt.
Kan kan man väl lite...
Man kan bestämma sig för att det är inte hur man har det utan hur man tar det om allt är skit och när allt är bra så är det bara att glida på bubblan...
Men annars...mjää tror inte det...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
du behöver mer paus och mindre ******.
Varför skylla? Alla känslor är härliga, även de dåliga. DÅ vet man att man lever. Känslolöst, det är det bara i utbrändheten eller psykopatin...
Kärlek.
Det går ju alltid att skylla på ens föräldrar... om man nu behöver någon att skylla allt på. Det är ju trots allt de som satt en till världen!
å chris. vad fan skulle jag då göra med livet?
Du kan ju alltid skylla på beslutsångest.
Åkej, tog bort min andra kommentar för den sög så inihelvete. Skitnödigt etc.
Känner du något, jag menar i hjärtat nu, och du vill: kör då för i helvete så det ryker. Tänk förihelvete inte. Du gillade ju helgen för att du INTE processade sönder allt. Gör inte så nu då! Känn efter. Ordentligt... Och känner du något, kör på. Annars blir jag typ ARG!
Och är herren inte intresserad så suger det av helvete, men du (om någon!) kan ju för fan hitta en annan. Det är jag fullkomligt övertygad om, så sant som jag sitter här i kallingar och lyssnar på Ron Sexsmith (ledsen för den bilden).
Sätt helt enkelt dig själv i första rummet. Behöver du pausa eller behöver du LEVA fullt ut? Vad är vilket och hur är rätt? Jag vet fan inte, bara DU vet. Dig själv i första rummet, och känner för det du så kör.
Jag vet inte exakt vad som ligger bakom, nu. Men så tycker jag att du bör göra. I det stora hela. (Och skulle det vara så, så finns det alltid två axlar anslutna till en slättidiot som kan användas, om det skulle behövas. Men något säger mig att det finns gott om stöd i hufwudstaden. Vackert så.)
Håller med eff, som ofta förr. Försök inte bestämma över känslorna, utan rocka på och skyll inte på något. Det som kan hända då är det mest fantastiska. Det kan till och med bli så att den där med läderbyxor och tatueringar får ge vika för någon med ögon att drunkna i och som dessutom låter en göra det.
its not the lööve babys. jag önskar. sorry, jag vill inte göra nån besviken. det blir fortsatt kärleksfritt här, iaf från The Real Stuff.
Tag bort tredje stycket i min kommentar. Jag har skrivit en jävla schweizisk armékniv till kommentar. Sjukt bäst, juh.
Du vet vad jag tycker.
Asså, det är okej att ta det man vill om man känner att man behöver det.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida