Såja
Okej, det har gått över nu. Nästan. Jag vaknade till av hat några sekunder för att återförsluta den behållaren på samma säkra sätt som vanligt, medelst kaffe och räkna-till-tio och sms till Elisabeth och lunch med Anna. Sårskorpan på knät gäckar mig, hotar med ärrbildning, beter sig allmänt ojuste. Ikväll, middag hos O.
13 kommentarer:
mission: lunch på the place, middag i uppsala. jobba däremellan. SEMESTER.nu..
rent emotionellt är jag redan på beachen, det är varmt där.
förstår inte varför jag tar lasagne, mår lite dåligt nu såhär på eftermiddagen, den är inte god där. nästa gång litar jag på att du stoppar mig.
jag undrade just vad fröken höll på med, men du vet, våra "varför" börjar kännas gamla.
ja, vi slutar med varför. vi kör inte med det längre, vi kör bara. fuck varför, varför är ändå ointressant.
varför är förlegat, det är så jävla 1900-tal.
fuck varför, taget. alltså:
fuck, varför tog du lasagnen?
Lasagne blir alltid godare om man tilltalar den som Lars-Agne. Lovar och svär.
men jag tror att de är turkar på cafét. heter man lars i turkiet?
Beror på. Heter man Lars och befinner sig i Turkiet så heter man Lars i Turkiet, definitivt.
Lasagnen är svensk. Eller, från början italiensk men det här blir någon slags svensk adoptivlasagne. Väl?
det känns som om det krävs JÄVLA massa adoptivpapper för det där. röstar för att vi stjäler barnet istället.
bon apetite!
Mums!
Lars Peter Käck.
Christina: det ligger djupt rotat i människans natur att vi ska pilla på sårskorpor när vi känner för det. Varför? För att de finns.
Precis som kossor viftar bort flugor med svansen, hundar slickar sig dit vi inte når och apor plockar löss.
Fan vad sugen jag blev på lasagne nu när jag tänkte på aplöss!
Fressen muss man!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida