Sovmorgon i barndomhemmet

Vi genomför en trams- och flamsfrukost, lillebror och jag. Jag modellar över vardagsrumsgolvet, han kommenterar. Det är den nya hösttrenden som visas; gröna mjukisbyxor i originalretrodesign, juste ljusgrön t-shirt i vågad tvätt och blött hår, okammat. Vill man se het ut i höst är det detta som gäller. För den med lite tunnare plånbok tipsar moderedaktionen om Eden Nybrogatan, där billigt schampoo för den där häftiga wetlooken kostar endast hälften. Som extra feature står flasktexten på tjeckiska.

Vänta, en macka till. (Köttbullar, nej olivmortadella.)

Han ville bli paleontolog eller serietecknare som liten, lillebror. Jag datatekniker eller författare. Så här tjugo år senare, för mig, och tolv för honom, har vi fortfarande inte gett upp våra barndomsdrömmar helt. Modell ville jag aldrig bli, förrän för ungefär fyra år sen. Fåfängan tog mig i handen, log lite och lockade mig i fördärvet. Det var inte en önskan på riktigt såklart.

Den som lever får se.