You hear them say it's always been like this?
Stora tårar droppar ner i mitt knä vid köksbordet, nu, för jag gråter. Det är länge sen, inte som det brukade vara när minuter var evigheter och sekunder knivar. Hur kan jag inte stanna när jag finns hos dig nu? Hur skulle jag kunna låta bli att drunkna i saltet som kommer från ställen där tecken inte går att tyda, verkligheten är ny? Vem kunde låta bli att stanna här? Över raderna far mina ögon en gång till och de är trötta men kommer inte att somna. De ser gamla tecken i nya kolumner, ordnade efter annorlunda mönster, på utländskt brevpapper. Snälla, låt mig få stanna. Låt mig få bestämma själv, att det är tårar utan sorg. Låt mig, låt dig.
upplagd av Chris
22:33
6 kommentarer:
Hmm....oj. Kram från mig...usch nu känner jag mig lite skruttig... Hoppas allt ordnar sig!
Gråt inte sweetie..
Och tänk på Dan Anderssons ord.. "Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval."
Dry your eyes baby,
it is going to be alright.
Need not worry.
Så vaknar man klockan 04.23 av tidningsbudet som kraftfullt trycker in en Ny Teknik genom ytterdörren. Det låter som det är en indier, tänker jag. Trycker han inte på ett lite indiskt sätt?
När jag går upp för att dricka ett glas vatten, vilket behövs då det verkar som magmunnen sjungit "Åååå Sahara, kom hit ikväll" och ökenhelvetet lyssnat på uppmaningen, slår jag på skärmen till datorn som jag givetvis somnat ifrån igen.
Och så läser jag det här. Käraste Christina, jag blir ledsen också. Sen blir jag arg ... på myggan som bitit mig på vänstra lilltån. Jag tänker att det måste vara lite Rommel i den myggan, eftersom hon helt uppenbarligen är strateg. Jag blir samtidigt osäker på om Rommel var odelat bra vad gäller just strategier, men det är förvånande hur lite man bryr sig klockan 04.38 när håret står åt alla håll och man inte är helt säker på att man kommer ihåg hur man andas på rätt sätt.
Lyssna på .m., jag tror det han säger är rätt.
Du får en kram också. Jag springer efter indiern och ser om han inte har en släkting som delar ut post på ön som kan peta in den genom er ytterdörr samtidigt med tidningen eller vad han nu petar in.
Nähä, kanske skulle sova igen då. Eller titta på Buffy. Men jag gillar ju inte Buffy.
Många kramar, käraste Christina. Du finns i mina tankar.
Men tösen. Jag tänker på dig!
puss och kram.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida