Just nu: Velvet Underground, Pale Blue Eyes
So sorry folks, det är oinspirerat idag. Också. Trött som fan. Min låtsasstorebror Andy var här och åt lunch med mig, fikade, pratade, citerade serier. Det är sånt vi gör. O är på väg över, middag i faggorna, tv:n väntar. Det är ett spännande liv minsann. Imorgon ska jag börja jobba igen. Jag hoppas och tror (dessa satans tomma ord) att det ska gå bra utan svimningsanfall. För första gången i mitt liv är jag orolig över mig själv. Jag har aldrig varit det förut. Och nej nej, det är inte alls av storsinniga skäl för synd om mig har jag tyckt många gånger. Rent logiskt kan jag förstå att det borde vara lugnt men KAN NÅN BARA FÅ MIN SKALLE ATT FATTA DET. Det är lite som att vänta på ett tentabesked, naglarna i munnen skaka med foten lyssna på musik jämt eller prata i telefon. Inte låta rummet vara tyst måste hålla hjärnan sysselsatt.
upplagd av Chris
18:37
4 kommentarer:
För första gången i mitt liv är jag orolig över mig själv.
när du skriver så, vilket är bra at du gör för du är ärlig, då ska du veta vad vi andra är. Ta hand om dig käraste.
o hjärtat, jag menar inte att oroa er. jag menar att jag tar det på allvar i alla fall, den här gången. men det bör vara lugnt, det bör verkligen det.
Du skrev hos en annan bloggare om att du tänker med hjärtat. Just därför, eftersom att jag är precis likadan, kan jag inte låta bli att älska din blogg!
Ta hand om dig vännen. Lite oro är nog varken konstigt eller dåligt, så länge du inte låter den krypa allt för långt under ditt skinn. Kram.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida