Det var länge sen nu. Alldeles för länge sen. Det är nästan så att det känns välkomnande att landa i en rejäl pöl ILSKA, så här en måndag och allt, efter ett underskott av helgdagar. Asså vadihelvete är det för fel på folk? Med folk menar jag kunder och med fel menar jag total-jävla-hjärnkollaps. Inte en, inte två utan mer eller mindre ALLA verkar ha grava problem med att uppföra sig på andra sidan en kassadisk. Dessutom är de dumma, och med dumma menar jag inte lite lätt slötänkta utan mer som att en ko skulle utklassa dem i ett parti tic-tac-toe. Jag tänker så här:

Jag står här och hjälper till. Förvisso är jag anställd och får betalt i form av lön, men för personen på andra sidan disken, den så kallade kunden, är människan bakom kassan länken till den efterfrågade hjälpen. Ska det då vara så erbarmligt svårt att vara LITE ARTIG? Seså, gör det ont? Känns det obekvämt att säga tack? Verkar det farligt att le? Eller känns det helt enkelt bara bäst att vara dumihelahuvudet och skrika på mig? Tror folk på fullt allvar att jag kan påverka styrräntan, frångå sekretessregler och ducka Svea rikes lagar? Tror folk på fullt allvar att låg risk och hög avkastning är förenligt?! Varför tror de det?

VA!

(Sorry, det är inte er jag är arg på.)

Det är tamejfan ett under att världen snurrar. Det bor så många vrålpuckon på den att rumtiden borde fått ont i magen och stannat för länge sen. Hur kan man inte veta hur man betalar en räkning hemifrån? Det är ju näst intill omöjligt att vara så ovetande. Jag fattar inte. Nej, jag fattar inte. Det enda man egentligen behöver veta är att man kanske inte vet. Det räcker verkligen med den insikten för att klara sig här i världen. Om man kan formulera tanken i sitt huvud, att man inte vet men i alla fall kan fatta att någon annan vet, då är det bara att ta reda på det man inte vet. Right? Det är inte svårare än så. Jag kan för mitt liv inte greppa varför så många människor vägrar att lära sig saker. Det är INTE läskigt att lära sig saker.

Jag vet. Jag är inte ämnad för detta. Jag har problem med auktoriteter, och idiits som försöker vara auktoritära, med IQ som överkokta morötter och jag kan inte hantera långsamhet. Märk väl att det inte är pensionärerna jag gormar åt här. Jag har full förståelse för att det är lite segt att vara nittio bast och inte kunna se. Det är alla andra jubelidioter som undlåter sig att ta hand om sig själva som gör mig VANVETTIG. Ta er i kragen bara och dig in! Bit ihop fö faen, och lär er att hantera ett vanligt jävla bankomatkort. Det ÄR inte svårt.

Gud.