onsdag, januari 24, 2007

Några timmar på Tranan

Månen hänger halv över torget, svart som taggen där inne och det är minus hundra innanför jackan inatt. Var ligger världen och jag vet inte, är ingenting är allting är utan tröst. Med flit och med vilje, med fullkomlig kontroll. Sprickan i fingret är som kluven av kylan, tusen kronor kostade den, blodig valuta en isklar insikt. Snälla ickefigurativa du, som läst min dagbok och sett mina äckel, giv mig styrka till på tisdag. Se till att jag klarar mig. Ja just, du är jag.

3 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

regndroppar på den tunnaste huden, under ögonlocket,

regndroppar är vackra,
lätta, rena,
avskalade.

ibland kan jag stå och hälla upp vatten ur en karaff, om och om igen i vad som verkar som en evighet,
bara för att det är så vackert.

avskalat.
tack för ordet.

1/24/2007 9:54 em  
Blogger Zoe sa...

du klarar dig. det gör du alltid. visst? lägg dig på sängen, stäng av alla störande element (mobilen på ljudlös, öronproppar från apoteket, etc), se till att skiva ett par gurkor som som du lägger på ögonlocken och slappna av i kroppen. jag gör det aldrig själv, men det ska jag fanemej genast börja med. PEACE.

1/24/2007 10:35 em  
Blogger jonny sa...

gomorrom baby..

lyssna på nine inch nails. då mår man faktiskt ganska bra och børjar istælles tycka synd on trent istællet...

kanske en dålig ide men klockan ær ju inte ens fødd så hær dags..

1/25/2007 8:09 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida