Rörelse

Så tillkännager jag härmed, mitt i tentastress och angst, att jag har fått exjobb!

Jo, så är det. Idag damp det ned både det ena och det andra i inboxen och eftersom jag ändå är på återbesök i Linköping har jag träffat examinator och handledare idag på morgonen. Asså, man vet inte så noga med de här snokarna. Antingen är de helt förvirrade och stryker längs med väggarna eller så står de upprätt med helskägg och stenkoll och erbjuder en sitta ned. Alla är alltid tomtar. Jag hade ingen aning om hur farbror examinator (alltid farbror) skulle vara, och visste heller inget om handledaren. Klockan tio stod jag utanför Examinators kontor och knackade på och det var trevligt redan från början.

Han var rar och struktad och förberedd och framför allt kunnig. Såvida jag nu kan avgöra sådant. Handledare dök upp något försenad men verkade även han både glad, vänlig och insatt. Efter lite diskuterande om vad företaget, i fortsättningen kallat Företaget, egentligen menade med sin exjobbsbeskrivning kom vi fram till att min tolkning nog var riktig, och det kändes ju skönt så där med tanke på att det är jag som ska göra det. Jag ritade skisser och Examinator log som en glad ost och sa att ja, nog hade jag hittat rätt med mina lådor och linjer, för på Institutionen är de ett lådritande folk. Det har visat sig vara väldigt produktivt. Jag gillar lådor.

Sen spårade samtalet in på angränsande områden och det kom fram att jag ska skriva tenta imorgon. Examinator frågade mig om de fortfarande använder sig av kontinuerlig matematik i elektromagnetisk fältlära. (Eh va?) Ja, jo, absolut sa jag, det är väl det enda verktyget man har att tillgå. Examinator berättade lite hastigt om samtalet han haft med kollega på nyårsafton (jösses, must have been a party) om den nya matrisåldern och att kollegan tyckt att man skulle avskaffa den kontinuerliga matematiken på teknis. "Man kan lika gärna tänka sig en diskret uppställning där man låter antal dimensioner bli oändligt." (Jag fattar ju men begriper inte och kan jag se det hända? Nej.) Jag hostade lite och fick fram nåt rörigt resonemang om Maxwells ekvationer och ja, visst höll han med också, "för Maxwell är ju fruktansvärt kontinuerlig". Alltså FRUKTANSVÄRT. Tänk på det. Jag kan aldrig fatta att jag skrattar i de där sammanhangen, men skrattade gjorde jag och sen fick jag min jacka så jag kunde fortsätta med hantverket. En och en halv timme, ett helt nedklottrat ark och tiotusen lådor senare lämnade jag kontoret nöjd och rädd. "Ja du Christina, är du släng på att programmera?" Asså va, jag, näej... det här ska nog gå bra.