tisdag, januari 09, 2007

Dags

Igår skrev jag till min pojkvän: det känns som om jag har livet i halsen och inte vågar dra djupt efter andan. Idag har jag andats lite mer, men det är ocirkulerad luft. Jag andas det här ämnet. När jag rör mig är jag laddad. Något skört men tätt och klibbigt har kådat sig fast utanpå skinnet, både självförtroende och förtjocknad tomhet. Några dagar kvar. Jag hade skrivit ett ledord till mig själv sist: BIT IHOP.

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Som gubben som sket i badkaret sa: Det löser sig. Det går nog kalas ska du se, tänk på att mer än 5 koppar kaffe per dag kan ge blodssprängda ögon och en känsla av frånvaro på kvällen, trust me, jag var där bara för några dagar sen.

/Gurra

1/10/2007 12:29 fm  
Anonymous P sa...

Vet du att vi har en gemensam bekant, du och jag?

1/10/2007 12:38 fm  
Blogger Christina sa...

gustav, tack. klart det löser sig. man ska bara tro på det också.

p, nej det vet jag inte. who? spill nu!

1/10/2007 6:55 fm  
Anonymous dr. prunesquallor sa...

såg den här och tänkte av någon anledning på dig...
http://www.xkcd.com/c162.html

1/10/2007 7:48 fm  
Blogger Christina sa...

doktorn? jag älskar att du ser en så vrickad tjej och tänker på mig. tacktacktack!

corioliskraften.. hur var det nu. hmm.

1/10/2007 8:15 fm  
Anonymous Anonym sa...

Är det nån som kan är det du/i

1/10/2007 3:07 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida