Dags
Igår skrev jag till min pojkvän: det känns som om jag har livet i halsen och inte vågar dra djupt efter andan. Idag har jag andats lite mer, men det är ocirkulerad luft. Jag andas det här ämnet. När jag rör mig är jag laddad. Något skört men tätt och klibbigt har kådat sig fast utanpå skinnet, både självförtroende och förtjocknad tomhet. Några dagar kvar. Jag hade skrivit ett ledord till mig själv sist: BIT IHOP.
upplagd av Chris
20:13
6 kommentarer:
Som gubben som sket i badkaret sa: Det löser sig. Det går nog kalas ska du se, tänk på att mer än 5 koppar kaffe per dag kan ge blodssprängda ögon och en känsla av frånvaro på kvällen, trust me, jag var där bara för några dagar sen.
/Gurra
Vet du att vi har en gemensam bekant, du och jag?
gustav, tack. klart det löser sig. man ska bara tro på det också.
p, nej det vet jag inte. who? spill nu!
såg den här och tänkte av någon anledning på dig...
http://www.xkcd.com/c162.html
doktorn? jag älskar att du ser en så vrickad tjej och tänker på mig. tacktacktack!
corioliskraften.. hur var det nu. hmm.
Är det nån som kan är det du/i
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida