Suicidal måndagmorgon

Sulan lever i sin dödslängtan. Igår kväll slickade han på en elektriskt sockel och imorse försökte han dränka sig i badkaret igen. På det stora hela går han mest omkring och verkar olycklig. Ångström klöser honom ibland och skiter i honom andra gånger. De välte en stol tillsammans (räkskal i sopalottan), försökte krossa sig till Eden. Sen sitter han på förvaringspallen i hallen och blickar svårmodigt ut över sina levnadsdugliga domäner: den jordade kontakten, badkaret som aldrig någonsin fylls med vatten, taket som är helt befriat från strypsnaror och ytterdörren som för det mesta är stängd. Han smet dock ut häromnatten. våra grannar hade fest (igen, you bastards and your shitty music, helt ärligt vem fan spelar 2 unlimited fem gånger på raken, och James Blunt) och vi var nere och hojtade. Klockan var fem, på morgonen. Då smet Sulan ut. Ingen märkte det. Inte konstigt att han hatar sig själv när ingen tar notis om honom. Ett halvt dygn senare hörde vi något jama högst upp i huset och där låg han under ett trappsteg och darrade. Han hade försökt chocka ihjäl sig, kisse. Den här vårdgarantin funkar verkligen inte.