Makt

Det andra Stora Ämnet i dag är Makt.

"Som nyfödda skriker vi segervisst inför livet. Nästan alla föds med utmärkta biologiska förutsättningar för lycka och framgång. Sen bär det utför. Efter något år har föräldrar och samhällsnormer reducerat oss till skuldmedvetna stackare med ångest i blick. Vi har stämplats av socialgrupp, föräldraambition och vuxenförtryck. Självförtroendet är knäckt före fem år fyllda. Skolan pulvriserar återstoden med professionellt handlag. Vid uppnådd myndighetsålder inser de flesta att det stolta födelseskriket var förhastat. Ett grått liv återstår, ett liv som andra har programmerat och som andra drar nytta av. Folk trampar på oss, lirkar oss till saker vi inte vill göra. Utnyttjar oss utan att vi kan värja oss. Då är det dags att vända trenden innan den slutar med att syster tar snapsen ifrån dig på hemmet. Skillnaden mellan vad vi vill här i livet och det vi faktiskt uppnår är alltså pinsamt stor. Vad kan det bero på?"

Jag diggar ju Foucault (som inte alls sa ovan citerade för det gjorde T Tönisson), trots att där råder en viss grötighet i begreppen för mig, och tanken på att makt finns överallt. Att vända sig mot subjektets suveränitet, att ta makten ifrån makthavaren eller helt enkelt inse att man kan vara makthavare själv tilltalar mig. Allra mest tilltalar den tanken mig när den gäller mig. Jag tar gärna makten över mig själv. Allra helst vill jag ta makten över mina egna reaktioner. Om jag kunde behärska dem, tänker jag, skulle jag kunna gå genom livet och sätta mina egna gränser. Jag skulle förstå att skuldkänslorna jag känner (för allt, hela tiden, jämt) beror på att jag låtit mig involveras i någon annans moralsfär där inte mina regler gäller. Där mina regler gäller handlar jag alltid rätt ity jag är en god människa. Åtminstone vore det så att jag alltid strävade efter att handla gott och därför kunde förlåta snedsteg av rar karaktär emedan tanken var god, i min egen sfär. I uppnådd myndighetsålder utgörs barndomens vuxenmaffia av samhället precis runt knuten och är det då så konstigt att detsamma samhället påverkar vår tro, eller icketro, på oss själva? Om jag lärde mig att skilja på mitt liv och andras, på min moralsfär och andras, på min sanning och skuldkänslorna, då hade jag makt. Det är makt.