Nåt på franska här

Det är KNÄPPT soligt. Jag mår sådär lite kass som en orolig duva på en telefonlina. Jag tänker på allt jag måste göra. Måste måste MÅSTE tvätta (har redan börjat), städa här inne, döda två katter, lära mig hur man formaterar en string i objective-c, slänga ut hela min garderob (jag är så trött på alla FULA kläder som jag av nån helt outgrundlig anledning har SPARAT fast tom Claudia fucking Schiffer skulle se ut som ett härke i dem), träna bort ett par påskägg så jag inte förvandlas till en fettoboll, handla nån rolig mat och laga den, fint. Känslan av att vilja fly har inte varit så här stark på länge. Knyttet har fått doktorandtjänst i Paris och jag tänker Paris! där kan jag bo i nån förort och lyssna på Edith och bara klä mig i svart sammet, ja? Tatuera mig lite mer.

Under ett par års tid hade jag treveckorscykler på psyket. Först okej en vecka, sen hyperaktivitet under en vecka och sen total breakdown den tredje. Om och om. Kanske under två år, ca tre veckor. Jag vet att alla säger åh, det är nåt fel på mig, kolla på mig jag är så galen och tokig, det är nåt fel på mig, men på mig är det verkligen ett fel. Okej. Jag kan inte sätta fingret på det men jag VET att det är ett fel. Det behöver inte vara flera men säkert är där ett. Jag har typ måstesjukan, är manisk, neurotisk och ledsen. Sen får jag en ostsmörgås eller telefonsamtal och blir glad. Det är tamigfan ett stort fel. Jag vet inte om jag orkar fixa till det för det verkar inte ens vara möjligt. Det är så här, ja?

Jag vill verkligen klippa mig.