Jag -Sartre

Orden tar mig med. Jag ska villigt erkänna, att när jag tillstår fel jag gjorde igår handlar det mer om att understryka att jag inte ska göra dem igen imorgon än att påkalla min mänsklighet och därför rättighet att fela. När jag erkänner ska jag tillägga, i mitt huvud, men jag har förändrats! Jag är en bättre människa nu, bättre än igår och samma fel gör jag icke om var säker. Uppåt, framåt, föränderligheten är mänsklighetens motor och den gör oss omöjliga i stillaståendet. (Är det bara jag.) Arrogansen exkluderar inte viss grad av ödmjukhet men denna ödmjukhet är inte ensam faktor bakom orden. Som tar mig med. När jag på samma sätt inte, aldrig, tar på mig äran för rätt jag har gjort beror det inte heller enkom på ödmjukhet, utan av samma dunkla skäl som jag villigt erkänner fel ska jag vifta bort rätt. Idag är jag en bättre människa! De rätt jag gjorde igår kan jag göra rättare idag så när ni hyllar gårdagen måste jag tona ner det för att inte glömma jag har utvecklats till idag. Det räcker inte med att göra bra, man måste göra bättre än för en stund sen. Och om sommaren färgas vattnet grönt.