Kom
Innanför svettigt, öststatsträbänk, någon sa. Uppklädda, vita skjortor, på nära håll ostrukna från längst bak i garderoben ändå. Ocirkulerad luft bland välcirkulerade tankar, bläddra i tryckta ex, rodna. Imponeras. Tystnad, tagning. Utanför strålande sol, frihet och gungor. Barn i röd klänning gör skuggor nära fönstret (kontrasten). Där inne blir han doktor, där ute leker oskuldsfullheten i en röd kropp. Vi sitter tysta medan mitt hjärta slår sig för bröstet. Hör, någon, vad han kan. Hör mitt bankande också det slår högre. Nervositeten har runnit av hans panna nu men den sitter i väggarna där inne, innanför, marinerade genom åren. Vi firar, kom.
3 kommentarer:
:D
Åh, vilket ordkalas.
lilla baby, så glad att du är glad.
sus, gracias!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida