Hörrnini

Näej hörrnini, här sitter jag med svag huvudvärk, pyjamas och armsvett sen igår. Äckligt va? Jag klev upp klockan ett och har ådragit mig någon form av det jag tror kallas bakfylla. Det är första gången för mig så jag vet inte. Symptomen var bla att jag inte ville gå ut i solen, trots att den bara visat sig under en halvtimme denna sommar. Jag kände också en stark törst och ville inte ha kaffe, vilket är extremt ovanligt i mitt fall. På byrån i hallen hittade jag en film som jag har kollat på och Mel Gibson bevisar återigen ingenting. Hörrnini ni behöver inte se Apocalypto nåt vidare värst om ni inte också är bakfulla och vill sitta inne i mörkret.

Allsången igår var knökafull och driving in your car för hela slanten. Vi skrålade och stod i, Mo, Shirley, en gammal klasskompis och jag. Miss Universum och Magnus och alla, ni vet. Idag är jag lite hes. Innan insläppet igår såg det ut att kunna bli en mycket märklig kväll på Debaser, eftersom jag och Mo var de enda på uteserveringen som såg ut att höra hemma där. Det pågick någon form av sextioårsfirande (?) med blommor och linnetanter och vi var länge praktiskt taget omringade av pensionärer som såg ut att ha tagit miste på vilken allsångskväll det verkligen var. Det var faktiskt jättekonstigt och jag tror vi räknade säkert tre oberoende pensionärsgäng som intagit borden under tältdukarna.

Väl inne satte Shirley en obskyr tranbärsdrink i handen på mig och sen var det bara att sjunga med, ni vet. Vi stod längst fram eftersom vissa i sällskapet ville försöka upprepa bedriften att bli kvällens allsångsdrottning igen och vinna en t-shirt till. Blondinmaffian på andra sidan podiet var förvånansvärt berusade och... blonda. På det stora hela en finfin kväll och det blev ju uppehåll tillslut, hörrnini.