Sig

Säga vad man vill om denna H&M-hjord som vandrar stadens gator upp och ner men ibland är det så jävla tillfredställande att planlöst vika av, in på en butik, hitta ett par exakt likadana ljusgrå jeans som resten av Stockholm redan krängt på sina vintervita ben (mina inget undantag ens om det är sommar) och bara köpa dem. Köpa dem. K o n s u m e r a. Gå till kassan, dra sitt slitna VISA-kort genom Eurolinen och få sin rödvita kasse i handen. Idag fick jag dessutom ett reducerat pris och en extraknapp för besväret, för det fanns bara ett knapplöst exemplar i storlek 29 kvar. Även om jag kunde klämt in mig i ett par 28:or vägrar jag vara modeslav om det innebär obekvämligheter. Jag har kämpat emot mitt osunda klädbegär länge, men nu för tiden köper jag åtminstone ingenting som är stickigt, trångt eller vansinnigt ömtåligt bara för att det är sjukt snyggt. Fortfarande köper jag sånt jag inte behöver och inte har råd med, men ibland är det ju bara så jävla skönt att skita i det och få sin rödvita kasse i handen. Nu sitter jag i sängen hemma i Alvik och väntar på Emelie, läser bloggar och viftar bort min postexjobbsrapportinlämningsångest. Det känns alltid så här när jag släpper kontrollen och skickar iväg. Ok, här har du, såga mig försiktigt! Men jag är nöjd nu, faktiskt, och framläggning närmar sig.