Hoppa säck

Helt ärligt (hatar den inledningen men anyways), jag är den mest cyniska människa jag känner. Jag vet att det är en grej att vara cynisk och att tjugoochnånting tjejer ba viftar med ciggen, himlar med ögona och tycker att de är ball som är blassé, men jag är cynisk mot min egen vilja. (Sjukt ball.) Som igår på vårdcentralen, när jag känner hur misstron och småföraktet liksom pyr upp som en liten glöd bakom min näsa. Det luktar bränt! Jag har ingen tro, kan inte tro, vet inte vad tro är. När jag läste Life of Pi nyss blev jag fan beredd att konvertera till hinduism, buddhism eller islam, vad som, för det verkade så underbart att ha en tro. Jag må le och verka engagerad men inuti sitter en tjurig jävel och ställer till det för mig. Det är mycket hemskt. Det är därför som jag idag inte kan hysa en enda trevlig förväntning inför den teambuildingresa med mina blivande kollegor jag av socialnormativa skäl måste följa med på. Vi ska åka Vaxholmsbåt ut till Grinda och företa oss "gemensamma aktiviteter". Jag, utan tro och glädje, ser med skräck framför mig hur vi måste hoppa säck och knyta ihop våra skosnören för att "lära känna varandra". Min åsikt är att det bästa bränslet för den saken vore öl, men så är jag ju en juvenil räddhågsen skolflicka fortfarande. Alltså, nu måste jag packa ner "oömma kläder" så att jag riktigt kan lära känna nya människor och "umgås". (Varför kommer jag få äta upp det här?) Rapport följer imorgon, om båten tar med cyniska töntar hem igen.