Igår idag imorgon
Jag hatar mig för detta:
Nån gång ska jag inte leva med hjärtat i halsgropen. Nån gång ska jag skala av mig mina känslor och lämna dem där jag står. Nån gång ska jag släppa ner mina armar, titta på mina händer och se vad de förmår. Nån gång ska jag inte använda dem till att slå med. Nån gång ska jag andas långa lugna andetag i ruffen på en träbåt medan måsarna skränar och västkusten mojnar, medan mina händer hänger alldeles livlösa längs sidorna och jag inte längre har rivmärken från mina egna mardrömmar. Nån gång ska jag komma ut ur tunneln och börja leva. Nån gång ska jag sluta skämmas för mig själv, sluta be om ursäkt, sluta trycka ner hjärtat som pickar i halsen, sluta bita ihop kindtänderna tills jag får huvudvärk, sluta gå in på toa på jobbet för att jag tror jag ska kräkas. Nån gång ska jag låta någon slå mig så hårt att mina kindtänder glider isär och käkarna skallrar till, så att all magsaft rumlas om och kommer ut, till slut. Nån gång, inte imorgon.
Ni kan hata mig bäst ni vill, jag gör det ändå mer.
Nån gång ska jag inte leva med hjärtat i halsgropen. Nån gång ska jag skala av mig mina känslor och lämna dem där jag står. Nån gång ska jag släppa ner mina armar, titta på mina händer och se vad de förmår. Nån gång ska jag inte använda dem till att slå med. Nån gång ska jag andas långa lugna andetag i ruffen på en träbåt medan måsarna skränar och västkusten mojnar, medan mina händer hänger alldeles livlösa längs sidorna och jag inte längre har rivmärken från mina egna mardrömmar. Nån gång ska jag komma ut ur tunneln och börja leva. Nån gång ska jag sluta skämmas för mig själv, sluta be om ursäkt, sluta trycka ner hjärtat som pickar i halsen, sluta bita ihop kindtänderna tills jag får huvudvärk, sluta gå in på toa på jobbet för att jag tror jag ska kräkas. Nån gång ska jag låta någon slå mig så hårt att mina kindtänder glider isär och käkarna skallrar till, så att all magsaft rumlas om och kommer ut, till slut. Nån gång, inte imorgon.
Ni kan hata mig bäst ni vill, jag gör det ändå mer.
upplagd av Chris
21:40
4 kommentarer:
Jag tvärtomar nog mer.
Livet är för jävligt, men det är inte på allvar. Rätt vad det är är det över och senast då löser sig alla ens problem. Och om till och med den förvirrade och nyckfulla Döden lyckas lösa ens problem, då var de nog inte så allvarliga till att börja med.
Mod – det är klart att Du Kan!
Är tillbaka med nytt, anonymare forum, ser att du också är det. Bra. Ska börja följa dig igen.
Hoppas allt är bra.
Kram L.
Du skriver så jag får hjärtat i halsgropen. Har börjat tänka "idag ska jag inte sänka blicken". Vet inte varför ännu eller om det har någon effekt.
Uppåt, framåt.
En dag är du på den där båten. Och jag sitter i det där huset vid havet.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida