Missbruk och paddling

Nu ska jag erkänna en sak. I dessa bekännelseälskartider vill en ju inte vara sämre, nicht war. Jag har problem med byxor. Byxmissbruk. Byxköparmissbruk. Det är väldigt förfärligt. Visst låter det muntert och tokroligt men det är allvar, också. Jag har vansinnigt många par byxor och jag kan inte sluta shoppa fler. Är detta rent av förkastligt? Eller är det min kvinnliga arvsskuldkänsla som sätter in, den som jag inte känt om jag var en kille med cykelfetish och pedalmissbruk (eller nåt)? Anyhoe, jag har oavsett i runda slängar en miljard femhundraarton miljoner trehundratusen par byxor prydligt ihopvikta på det översta hyllplanet i min garderob och varje morgon när jag står där och väljer har jag ingenting att sätta på mig. Idag ville jag ha jeans med lockförsedda bakfickor, men det äger jag inga. Jag har tygbyxor med lockfickor men de kändes trötta. Eftersom det är söndag och en har lite tid till övers gick jag till H&M för att se om de kunde bidra till min manis fortlevnad och utrusta mig med ett par byxor till, i utbyte mot några surt förvärvade utvecklarslantar. Det var då det hände. Jag provade två par och blev bara lack. Tjejmodeller. Jag är inte väldigt pryd men det är fan inte ok att fitthåret sticker upp över linningen, eller att det känns som att brallorna ska åka av om en böjer sig framåt. Och det är mer än obehagligt med tightslimmade jeans som känns som kevlar runt kroppen. Så jag gick. Det kändes skitbra. Obekväma byxor kommer inte in här! Ah... det var bara det jag ville säga. Nu ska jag laga broccolisoppa i mina tygbyxor och njuta av den klart underskattade möjligheten att andas. Sen kommer Årstafölket och makarna K hit och så blir det paddelplanering inför sommarens obligatoriska hajk.