Frukost, DN (why did I do it) och jämställdheten
Sitter med kaffekoppen (blå keramik, guldrand, Thord Karlsson, Blås&Knåda) i högsta hugg, som vanligt vid frukost. Suger på ett körsbär. Läser Marcus Ridungs artikel på DN debatt. Till att börja med: rubriken. Får man beskylla artikelförfattare för rubriker? Antar att så inte är fallet men anyways, vad då nätet? Vad är det som väcks till liv igen, på nätet, som inte redan levde även utanför? Jag skulle säga att om Marcus Ridung vill ha en mer nyanserad bild av föräldraskap och jämställdhet så är hans bästa chans internet. Ett hett tips kan vara att undvika de siter han själv bashar och våga sig på en göggle, så kanske han hittar Linna, Popmorsan eller den alltid lika grymma Niklas Hellgren.
För det andra: det tröttsamma retoriska greppet. Man kan sparka in öppna dörrar och man kan gå vilse i klichédjungeln, eller så kan man som Ridung ta ett stadigt tag om skitspaden och gräva ner sig till knäna i floskelträsket. "Jag måste fråga er kvinnor: tycker ni inte att det här är ett problem?" (JO), "Hur kan du leva i en relation där du inte känner tillit till din man?" (det är nog ungefär lika vanligt som män som kallar sina fruar regeringen), osv osv. Alltså kom igen! Det är klart som FAN att kvinnor tycker att det är ett problem att kvinnor står för 80 % av all uttagen föräldraledighet, och det är därför partier som t ex FI vill att vi ska lagstifta om att dela den lika. Marcus Ridung: tycker du inte att det är ett problem att det till störst del är kvinnor som slåss för jämställdhet, och tycker du verkligen att det är konstigt att detta även speglas i debatten? För just nu är det statistiskt så att kvinnor slåss även för mäns räkning, vilket t ex innefattar att män ska ha lika stor rätt till sina barn som kvinnor. En grundsten är att män tar ut den förbannade ledigheten och börjar rösta på partier som gör det ekonomiskt möjligt. Och kvinnor måste sluta att lägga beslag på sina barn.
För det tredje har jag en brinnande lust att utbrista i ett fundamentalt BUHU. Asså Marcus, vi vet. Vi kvinnor (för att liksom ta på mig rollen av alla, eftersom du ställde en fråga till oss som nån form av ihopklumpat kollektiv) vet precis hur det är att varje dag mötas av idel mansansikten. På nyheterna, på jobbet, i media. På bild från EU-toppmötet: en kvinna (Merkel). På jobbet: alla chefer är män, alla seniora utvecklare är män, de allra flesta kollegorna är män. I media: samma sak där, cheferna är män, de flesta tunga positioner innehas av män. I could go on and on and on...
Som vanligt blir det ingen genuscigarr, inte för Ridung. Det behövs män i debatten, men det behövs inte fler röster som generaliserar med huvudet i sanden. Ridung menar att förlegade könsroller väcks till liv igen på nätet. Jag tycker att han själv så att säga häller vatten i syra och späder på elden lite till. Det är svårt att tala om jämställdhet utan att bidra till en ytterligare polarisering av kön, men vi kan väl försöka. Istället för att haspla ur sig saker som "ni kvinnor" och "vi män" borde vi prata om jämställdhet som ett gemensamt projekt, och vara beredda att ta på oss skulden för den just nu rådande sinnessjukan allihop. Det är givetvis inte bara mäns fel att kvinnor har lägre status och det är lika lite bara kvinnors fel att män inte får ta hand om sina barn, men vi borde ha kommit längre än så.
Vi lever alla i en spiral där handling och utfall är en konsekvens av tidigare handlingar och utfall, kanske tom utförda av människor som inte ens lever längre. För att nå jämställdhet måste vi bort från kön. Vi måste sluta att debattera grupperna män och kvinnor och prata om människor. Det är svårt, men det går. Vi kan inte tvinga folk att välja sida (man? kvinna? nej nåt annat finns inte) och påstå att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Om vi alltid ska vara våra kön först och främst kommer det alltid finnas en hög människor över och vad är det för jämställdhet liksom. Vi måste framför allt sluta att skylla orättvisor på grupperna "män" och "kvinnor" och börja tala om vad vi vill att mänskliga värden ska stå för. Nätet är det just nu bäst tillgängliga stället att ta del av och ingå i en sådan debatt, och det är inte väldigt svårt att hitta rätt. Jag kan ställa upp och leka proxy, should it be too hard för dig, Ridung.
För det andra: det tröttsamma retoriska greppet. Man kan sparka in öppna dörrar och man kan gå vilse i klichédjungeln, eller så kan man som Ridung ta ett stadigt tag om skitspaden och gräva ner sig till knäna i floskelträsket. "Jag måste fråga er kvinnor: tycker ni inte att det här är ett problem?" (JO), "Hur kan du leva i en relation där du inte känner tillit till din man?" (det är nog ungefär lika vanligt som män som kallar sina fruar regeringen), osv osv. Alltså kom igen! Det är klart som FAN att kvinnor tycker att det är ett problem att kvinnor står för 80 % av all uttagen föräldraledighet, och det är därför partier som t ex FI vill att vi ska lagstifta om att dela den lika. Marcus Ridung: tycker du inte att det är ett problem att det till störst del är kvinnor som slåss för jämställdhet, och tycker du verkligen att det är konstigt att detta även speglas i debatten? För just nu är det statistiskt så att kvinnor slåss även för mäns räkning, vilket t ex innefattar att män ska ha lika stor rätt till sina barn som kvinnor. En grundsten är att män tar ut den förbannade ledigheten och börjar rösta på partier som gör det ekonomiskt möjligt. Och kvinnor måste sluta att lägga beslag på sina barn.
För det tredje har jag en brinnande lust att utbrista i ett fundamentalt BUHU. Asså Marcus, vi vet. Vi kvinnor (för att liksom ta på mig rollen av alla, eftersom du ställde en fråga till oss som nån form av ihopklumpat kollektiv) vet precis hur det är att varje dag mötas av idel mansansikten. På nyheterna, på jobbet, i media. På bild från EU-toppmötet: en kvinna (Merkel). På jobbet: alla chefer är män, alla seniora utvecklare är män, de allra flesta kollegorna är män. I media: samma sak där, cheferna är män, de flesta tunga positioner innehas av män. I could go on and on and on...
Som vanligt blir det ingen genuscigarr, inte för Ridung. Det behövs män i debatten, men det behövs inte fler röster som generaliserar med huvudet i sanden. Ridung menar att förlegade könsroller väcks till liv igen på nätet. Jag tycker att han själv så att säga häller vatten i syra och späder på elden lite till. Det är svårt att tala om jämställdhet utan att bidra till en ytterligare polarisering av kön, men vi kan väl försöka. Istället för att haspla ur sig saker som "ni kvinnor" och "vi män" borde vi prata om jämställdhet som ett gemensamt projekt, och vara beredda att ta på oss skulden för den just nu rådande sinnessjukan allihop. Det är givetvis inte bara mäns fel att kvinnor har lägre status och det är lika lite bara kvinnors fel att män inte får ta hand om sina barn, men vi borde ha kommit längre än så.
Vi lever alla i en spiral där handling och utfall är en konsekvens av tidigare handlingar och utfall, kanske tom utförda av människor som inte ens lever längre. För att nå jämställdhet måste vi bort från kön. Vi måste sluta att debattera grupperna män och kvinnor och prata om människor. Det är svårt, men det går. Vi kan inte tvinga folk att välja sida (man? kvinna? nej nåt annat finns inte) och påstå att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Om vi alltid ska vara våra kön först och främst kommer det alltid finnas en hög människor över och vad är det för jämställdhet liksom. Vi måste framför allt sluta att skylla orättvisor på grupperna "män" och "kvinnor" och börja tala om vad vi vill att mänskliga värden ska stå för. Nätet är det just nu bäst tillgängliga stället att ta del av och ingå i en sådan debatt, och det är inte väldigt svårt att hitta rätt. Jag kan ställa upp och leka proxy, should it be too hard för dig, Ridung.
upplagd av Chris
10:58
2 kommentarer:
Tvingande lagstiftning enligt ovan skulle göra att mycket färre föräldraledighetsdagar skulle tas ut oavsett kön eftersom de par där stor inkomstobalans råder mellan föräldrarna helt enkelt inte skulle ha råd.
Vinnare: kreddgänget
Förlorare: barnen
Fast firas på söder skulle det säkert göra!
ett) hur vet du det? två) även om så tycker jag att det är okej initialt eftersom det på längre sikt gör samhället mer jämställt. föräldraledighet är en viktig nyckel.
som vanligt glömmer du bort att fråga dig _varför_ och göra en enkel analys innan du kommenterar. varför skulle föräldrar inte ha råd? för att de tjänar grymt olika. varför tjänar föräldrar grymt olika? för att kvinnor bla stannar hemma 80% av föräldraledigheten och arbetsgivare inte vill betala dem en bra lön. hur ska vi komma undan det? genom att lagstifta om likafördelat föräldraledighet. väldigt mycket annat i marknadssamhället är individbaserat, så varför skulle inte föräldraledighet vara det också. enda anledningen till att det inte är det är nån form av bisarr förlegad inställning att kvinnor har bättre hand om barn. dessutom är realpolitik och ideologi inte samma sak och skulle man resonera som du gör jämt hade vi fortfarande ätit mat vi själva klubbat ihjäl.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida