lördag, maj 30, 2009

Ingela och Johan

Tja

Idag är det bröllop på Ekerö. Min barndomskompis, som hade gul som favoritfärg och en gympapåse jag tyckte var fin, som skrev snirkliga brev till mig som man fick snurra runt runt för att läsa ut, som tog med mig till sin familjs stuga i Roslagen och räddade mig, som tog min hand, la den på sitt kala huvud och sa: känn vad varmt det är, hon gifter sig idag på Ekerö.

Tjo!

onsdag, maj 27, 2009

Les Hatton

Jag är full. Jag har ptratat om Dylan. Vet ni hur mycket jag älskar att prata om Dylan? Nästan mer än att lyssna på Dylan. Nej inte riktigt. Men bra nära, och det är fantastiskt att var fill på en onsdag. Men Mo baby, jag kan inte komma förbi Nada imorghon! Jag ska spela volleyboll med jobbet. Vet, det är helt sjukt, men det är bestämt sen gammalt och det är bara jag som är så kass på att kolla o kalendern. Kommer behöva resorb.

söndag, maj 24, 2009

Sommar

Årets första humla flög just in i balkongrutan! Tjong.

fredag, maj 22, 2009

Har på mig tröjan utochin

Alltså, om det de fakto regnar ute, men yr.no hävdar att det är uppehåll, är det ok att förtrycka det faktiska regnets vara och springa i shorts då? Eller kanske nej då, blir väl kallt. Jag har ändå köpt nya löptights i herrmodell så jag kan lika gärna inviga dem. Jag ställer mig lite fundersam till hur en man skulle kunna få in paket där fram, men det är nu inte mitt problem eftersom de passar mig som en smäck, så att säga. E tyckte jag skulle rebella och stoppa in en strumpa för att förvirra mina medpassagerare. Det kunde vara kul, tyckte hon. Jag törs givetvis inte göra nåt sånt, även om det vore himla spännande att studera folks ansiktsuttryck i spåret. Annars: jag läser avhandlingsutkast i juridik om jordabalken (spänningen!) samt har klämdag. Åt långsam lunch i köket och lyssnade på småfåglarnas sommaregnskvitter medan jag stilla tuggade makaroner med currysås. Häggen på gården är vit och vacker och svalorna verkar ge fan i lågtrycket. Ikväll middag hos E&F.

tisdag, maj 19, 2009

Lint me baby one more time

Är inte så nere med att blogga just nu. Om nån undrar roar jag mig med att linta 35.000 rader kod istället. Ja ni vet. Men det är rätt fint det här livet och snart ska jag skriva nåt insiktsfullt och genomtänkt om den där "reklamen" för (mot?) alkoholintag, fester och hur illa det minsann kan gå för tjejer som blir fulla. De kan typ, aaaah, ha sex eller nåt annat gudsförbjudet. Be right back.

onsdag, maj 13, 2009

Dra mig...

Antar att ni sett det här? Alltså naiviteten, dumheten, cyniskheten, tröttheten. Speciellt det där med bakelsen liksom, OMG vet psykvården om detta?!? Borde vi inte tipsa dem om denna fantastiska man från Täby?

söndag, maj 10, 2009

Straff och ett Fo'skt uppror

Tillfällen då man vet att man lever, del II: dagen efter spritstinn hippa då bakfyllan inte valt att sätta sig i huvudet utan i magen. Jävla skitsystem till magapparat jag har, måndagsexemplar doesn't even begin. Jag kommer att stå först i kön när de lärt sig hur man kan transplantera magar. Det måste finnas nån som forskar på detta, tänker jag. Jag betalar, jag betalar!

torsdag, maj 07, 2009

Öm

Sms till Guldis 08.58: Tillfällen då man vet att man lever, del 1: hos tandsatanisten.

Sms från Guldis 09.04: Senast borstade vi tänderna på en lösgom ihop. Jag kände mig ung på nytt.

måndag, maj 04, 2009

Stilla ode till www'n

Aldrig förr har A Cyborg Manifesto känts så relevant. När internet hotas till döden, fransmännen framhärdar i sin galenskap och italienarna hejar på från vansinnets oskarpa sidlinje; aldrig förr. Donna, jag förstår dig tydligare än någonsin. Klart och tydligt känner jag hur allt du skrev i ditt manifest vaknar till liv inombords, vrider sig långsamt men dramatiskt bestämt mot solen och låter de strålar som ännu färdas över himlavalvet träffa rakt i ansiktet på oss som tittar åt samma håll. Vi ser. Vi är alla cyborgar. Människan är inte en kropp av kött, blod, tårar och hår, av fötter, skenben och tarmsystem, vi är inte bara det. Vi är tanken om att vi är det och ett koncept som sträcker sig långt utanför vår invärtes dunkla labyrint. Vi behöver mer än vårt kött och blod för att leva, för att kunna andas mer än kemiskt syre. Om vi bara är fysiska kroppar gör det inget om vi dör, och det skulle göra något om vi dog. Det är våra tankar som spelar roll och köttet och blodet och är bara behållare för det som köttet och blodet producerar men som införlivas i allt annat, även utanför det fysiska oss. Det som finns i internet. Mellan noderna lever den mänskliga varelsen ett liv som bara till en början är bundet inom oss. Jag tänker, alltså är jag, jag är internet. Utan internet hade jag inte tagit de beslut som gjort mig till den här kroppen, den här hjärnan, de här åsikterna, känslorna och all den här kärleken. Jag hade inte fått klarhet i det som kanske utgör min riktiga gnista, min egen sexualitet, min världsbild, den som inte låter sig definieras av mediemoguler i Rom. Jag hade glömt farmors blå mocca-burkar utan internet. Farmor hade något annat som förlängde henne och överlevde henne, vi har internet. Ingen är något bara av sig själv. En kontext är ett fundament och det är för sent att amputera den del av den mänskliga kroppen som färdas i optisk fiber mellan Härnösand och Arequipa, Kista och Norrmalmstorg. Ta inte min kropp ifrån mig. Jag är en cyborg och det är ok.

söndag, maj 03, 2009

Kanske för att jag inte kan vissla

Vi lagar egen fucking sauerkraut. Det blir fantastiskt. Och Andrew Bird spelar ikväll och man kan promenera dit. Varför känns nåt galt då.

Gadda ihop er i mörkret Stockholmare

Jag vet inte, det har varit en omvälvande helg. Ibland vore det bättre att ha en anonym blogg som inga irl-vänner läste, kan inte gärna skriva något om det här. Nu äter jag i alla fall jordgubbar och tänker på Thomas Öbergs nakna överkropp inlindad i plastpärlor. Jodå, Bob Hund på Cirkus ikväll, det är inte utan spår i min själ. Jag är mycket förtjust i nya plattan och är mest nöjd med att de spelade Blommor På Brinnande Fartyg. Och så konen givetvis, trafikkonen. Men nu är jag alltså hemma igen och äter jordgubbar och chips i soffan och funderar över hur Martin och våra besökande gäster från landet i väst har det på byn. Ibland behöver man bara lite tystnad, ni vet? Ensam tystnad, så att det enda man hör är tangentbordets klickande och stortåns knäckande och kanske ett skrap från duvan som sover på balkongen. Vi skrämmer bort den med cd-skivor en annan gång.