Hellre frisk och rik än fattig och sjuk

Det är många som tror att de själva står för notan när bidragsfuskarna med list och finurlighet undanhåller sin arbetskraft från staten. Medan de arbetsskygga satarna med diffusa och påhittade sjukdomsdiagnoser smyger runt i sin lyxiga vardag iförda mjuka sammetsbyxor tvingas anonym 1, 2, och 3 att betala för deras tillvaro. Det förefaller nästan som att farbror staten går direkt in på anonyms konto och vips, så är en liten slant dragen från hushållskassan! Slanten sätts sedan in på arbetsmyglarnas flärd-med-extra-allt-konto för att fungera som diamantpålägg åt de redan bidragsstinna smyglediga. Precis så är det. Den vardag som vår anonyma arbetsmyra lever i däremot, där råder bister kyla på utdragssaldot. Ingenting återstår till att i redlighetens namn göra rätt för sig när man nyttjar vägnätet, sjukvården och kommunala musikskolan, råkar ut för ölfyllor som går över styr och kostar en sönderslagen busskur, får sjukhustaxan för frugans brutna näsa som det faktiskt inte var meningen att krossa, måste fylla hålet efter de bortspelade travpengarna (lurendrejeri!) och en del annat smått och gott. Den massiva kostnaden för global uppvärmning tex, och några krig, samt att döttrarna i familjen uppfostras till att tjäna mindre pengar än sina bröder. Det är sådana saker anonym skulle vilja betala för, men som blir svårt nu när bidragsfuskarna har direktlina in på kontot. Jag håller givetvis med anonym till hundra procent. Det är verkligen förskräckligt hur pengarna går till fel saker här i samhället och att det alltid är samma friska människor som tvingas betala räkningen medan de sjuka kommer undan med en kanelbulle i varje hand.