torsdag, januari 14, 2010

Antifolkets vindlande gångar

En märklig, eller kanske banalt lättbegriplig sak, med antifeminister, sprutdelningsmotståndare, köttbelievers osv är att de ofta verkar vara helt immuna mot logisk argumentation. "Jag tror inte på det där tramset" säger någon om tarmcancerns vetenskapliga korrelation med konsumtion av rött kött. Man kan då snällt be dem läsa artikel ditt eller datt, hänvisa till andra lättöverkomliga källor eller helt enkelt ge dem en kort resumé av fakta, var på de rynkar på näsan och avfärdar det som trams igen. Inga egna argument, inga egna artiklar eller något som kan underbygga deras ståndpunkt. Bara förnekande.
Sen finns det de som hänvisar till grottmänniskan, i alla lägen och alla frågor. Grottmänniskokramarna älskar att stödja sina teorier om alltings naturlighet på tex amningshormonet oxytocin och vaga utspel om mannen som jägare. Hur mycket man än påpekar att människosamhället idag inte behöver jaga och att förändring hos en art kan ske inom loppet av bara några få generationer finner man inget fäste med sin argumentation. Män är män kvinnor är kvinnor ugh. Grottmänniskoteoretikerna är paradoxalt nog oftast de som samtidigt förfäktar samtidens förfall. De hävdar gärna att det var mycket bättre förr och att alla dessa rosa plastleksaker vi ger till våra barn fördärvar dem. Detta är intressant eftersom de med sin första ståndpunkt menar att det är våra gener som avgör våra öden, medan de i och med sin andra erkänner kulturens påverkan på våra barn och visar rädsla inför den.
En tredje sort är de som faktiskt har argumentation men som vägrar att följa en logisk rutt. Jag är helt klart för känsloargument, så länge de inte direkt kan bevisas vara hjärnspöken som inte borde kallas gut feeling utan typ rädsla och ignorans. Jag får ofta en känsla av galenpanna och utomkroppsupplevelse när jag försöker argumentera med den här kategorin. Ganska ofta har jag tex diskuterat anorexi/vikt/utseende med folk som haft såna vansinniga teorier om vad en ätstörning är att jag helt tappat greppet om mig själv.
Eller så är det inte märkligt alls. Människan kanske bara är en banal liten varelse som i de allra flesta lägen tycker att de klaraste bevisen är de som redan har funnits länge. Då behöver man inte själv läsa på, tänka efter, vrida om utan kan bara bekvämt tuta på. Det kanske inte är konstigare än att människan är rädd för det okända och att allt nytt per definition är okänt, oavsett vetenskapliga bevis för eller emot. Fast eftersom jag nu själv argumenterat för att människan är föränderlig och inte alls banal kan jag ju inte tro på det där utan måste hävda att det handlar om ovilja. Och jag är så trött på ovilja.

7 kommentarer:

Blogger kai sa...

Det är nåt mystiskt det här med anti-auktoritets-auktoriteten. Det verkar finnas nåt oemotståndligt trovärdigt hos dem som säger att man inte kan lita på auktoriteter, vi är alla lurade av politiker/forskare/experter. Skepsis är ju bra, men när man hamnar i ren förnekelse blir det så konstigt. Ex: Jag har precis ägnat ett par dagar åt en nätdebatt om fördelarna med att vaccinera sig mot svininfluensan. Jag gräver fram forskningsartiklar, jag läser läkemedelsingredienser, jag tar reda på gällande rekommendationer i olika länder (jaja, jag hade tråkigt på jobbet) och presenterar detta för att få det bortviftat med att det bara är Etablissemanget som ljuger, för att, för att, för att De Gör Så. En dagstidningsnotis och ett YouTube-klipp däremot, det var bevis för Sanningen det. Jag menar, alltså, va?

/Oroad vän av ordning.

1/14/2010 11:14 em  
Blogger christina sa...

kai, ja men ungefär sådär. sen får man kanske iofs räkna in att etablissemanget, vad det än är, har större resurser och troligtvis producerar fler artiklar och reportage så att möjligheten att hitta lika mycket info från båda sidor är snedfördelad. jag litar tex inte nämnvärt på svd och dn när det gäller de flesta frågor. åtminstone litar jag inte på deras förmåga att representera alla sidor...?

1/15/2010 8:35 fm  
Blogger kai sa...

Absolut, vad jag är ute efter är snarare frågan: ”Är, och i så fall varför, den givna informationen trovärdig?” Jag tänker att man börjar med att ny information på nåt sätt ska passa ihop med den man redan har. Hmm, häri ligger kanske något. Jag tror att jag utgår ifrån (eller i alla fall försöker) att det ska passa med vad jag vet om, säg, medicin och kemi och om då ett påstående verkar rimligt så accepterar jag det tills vidare. Men andra kanske snarare utgår ifrån utgångspunkten att de blir förfördelade och lurade av överheten och om då ett påstående styrker att detta mönster av lögner finns, så blir det påståendet rimligt och kemin bedöms inte för den är helt ovidkommande. Inga gemensamma utgångspunkter, knepigt…

1/15/2010 9:55 fm  
Anonymous Julia sa...

Skulle man få för sig att prata om att män också får oxytocinpåslag både av närhet i allmänet och av att hålla i sina barn så blir det LALLALALALA HÖÖÖR INTE.

Att ens försöka säga "eh, klart mamman binder an bättre i början om hon både ammar OCH är socialt upplärd att inte ge ungen till pappan och han att inte ta den" är ju ingen idé.

1/15/2010 12:40 em  
Blogger christina sa...

kai, jag tror det ligger mycket i detta mönsterpassande du talar om. man bygger givetvis sina nya kunskaper på gamla erfarenheter. det jobbiga är ju dock att en del inte har argument på fötterna att härleda ens sina tidigaste kunskaper till nån form av logisk slutsats, och där nånstans slutar jag mäkta med dem.

julia, eller hur! eller försök säg att det finns män som har lakterande bröst. kan lika gärna sätta en grep i foten, samma känsla.

1/15/2010 1:00 em  
Anonymous Et sa...

Förvisso, men det är ju samtidigt omöjligt att åberopa logisk argumentation utan att vara köttkramare. Sedan kan man ju vara emot industrin eller ha andra skäl.

1/16/2010 12:15 fm  
Blogger christina sa...

Et, du får gärna förklara vidare?

1/16/2010 12:05 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida