Circel of life
Läs hos Elin. Det är horribelt, inte särskilt ovanligt och får en att vilja kräkas. Idag rapporterade DN (?) att många kriminella vuxna varit mobbade som barn. Jag undrar hur många poliser som varit mobbade som barn och hur det påverkar deras yrkesvardag. Jag undrar också varför debatten kring mobbing är så fruktansvärt enkelspårig och i princip bara handlar om vad skolan ska göra åt problemet. Skolan är bakbunden. Skolan har NOLL pengar. Skolan har inte ens råd att köpa in bänkplatser till sina elever, än mindre betala ut skäliga löner till lärare och personal. Problemet börjar bland annat där. Det kunde ha varit så mycket bättre om kommuner, dvs i förlängningen staten, försåg sina skolor med monetära möjligheter. Fler vuxna, med adekvat utbildning, per barn skulle göra stor skillnad i mobbingstatistiken. Och varför pratar ingen om värderingar? Även föräldrar har väl ett ansvar för sina barns uppförande? Varför pratar ingen om vilka (bajs)värderingar vi överför på våra barn och ifrågasätter dessa, som tydligen, UPPENBARLIGEN, gör att var tionde barn känner sig mobbat? Varför pratar vi inte om jämställdhet, lika värde, etnicitet och genus med våra barn? Varför inte skolorna gör det? DE HAR INGA PENGAR. Som Bush försökte säga: höger hand vet inte vad vänster hand gör. Samma politiker som inte på allvar tar tag i jämställdhetsproblem (av alla slag) delegerar med bestämd hand uppgiften att uppfostra alla Sveriges barn till ickemobbare, samtidigt som de med andra handen skär ner och stryper skolans budget och gör sig av med en efter en av de kamratstödjare, fritidsledare och hjälplärare som så desperat behövs. How can you not do the math! Mobbade barn blir misshandlande poliser, kriminella kåkfarare, kvinnofridsbrottslingar och allmänt miserabla. Det finns EN signifikant faktor och den stavas pengar. Till rätt instanser.
6 kommentarer:
Och idag fick DN korrigera att det var mobbare som sen fortsatte på den brottsliga banan. Det lät ju mer sannolikt, men dina kommentarer kan vara väl så korrekta i övrigt.
ah! men det finns säker också en faktor mellan mobbad som barn och miserabel som vuxen?
Säkerligen, och det finns alldeles säkert de som kompenserar sig genom att ta ut det på andra – DN lyckades ju intervjua någon som gjort så (men också tagit sig ur brottsligheten sen – men jag skulle, utan att egentligen ha koll, gissa att offren kanske oftare vänder miserabiliteten inåt, s a s. Kan inte påstå att det här är ett område som jag håller mig à jour med, men vet att jag läst (om) studier att mobbningsledare tenderar att faktiskt vara så självsäkra och oberörda som de framstår, psykopatiska tendenser helt enkelt, och då kanske det inte är helt osannolikt att de fortsätter att göra folk illa även när de blir äldre. Det knepiga är nu om man tar detta till intäkt för att mobbarna är onda ”av naturen” och därför bör spärras in en gång för alla, vilket förmodligen är helt fel slutsats att dra. Om man går vidare längs den här linjen, så läste jag precis en intressant artikel om samverkan mellan gener och miljö som gav en liten aning om hur komplext det kan vara.
thnx! ska läsa.
Du skriver en väldigt fin, inspirerande, kvick, underhållande och tänkvärd blogg du! Tummenupp bigbigbigtime.
Skulle skolorna få mer pengar tror jag de skulle förvaltas skitdåligt och gå till spillo, hm.. Men det var inte därför jag skrev, utan för att den här texten med sina intoleranta mobbartendenser gjorde mig så sjukt illamående. Detta läser alltså folk och sen "uppfostrar" de sina barn...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article6316904.ab
Sancta simplicitas, mannen framhäver som ideal det lugn och allvar som demonstranterna uppvisar i en spelfilm. Det kan fullt möjligt vara med sanningen överensstämmande men man kan ju för sjutton inte använda ett skådespel som stöd för uttalanden om verkligheten.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida