Häng lös

Precis det här tänkte jag på säkert tjugo gånger när jag spatserade runt i Central Park med E. Vi i våra kängor, amerikanskorna och de japanska turisterna barfota i högklackat. Man måste för faen ta lite ansvar själv också. Sparka av sig stiletterna och kicka arsle med hälen bar. Jag bär aldrig klack men jag har en massa andra fixa idéer för mig som jag borde sparka ut för att eventuellt må bättre, rent kroppsligt. Om folk bara visste hur obekvämt det är att vara quinna! Nylonstrumpbyxor med sömmar som lämnar röda märken på bara huden, skor som gnuggar sönder tår och hälar, smink som irriterar ögonen och framkallar allmän kontakträdsla gentemot omvärlden (iaktta noga hur tjejer kramas, en stilstudie i frånvända ansikten), ålskinnstighta jeans som skär in i hullet varje gång man lutar sig framåt, ständig noja för att bh-bandet ska skymta i urringningen, bygelbehåar -en helt egen mardrömshistoria, material som ser gudomliga ut men som kliar som vattkoppor på en femåring. Varje dag, hela livet, förväntas vi kliva i de här grejerna! Och ja ba, JA LET'S! Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att bara köpa snygga OCH bekväma plagg, och sen står jag där i nån boutique med en skitläcker minikjol med ullfoder och resår som kunde snörpa ihop Televerkets stora atlantkabel och tycker på riktigt att det är ett fantastiskt bra köp. Nej, vet ni vad. Det får vara slut på det nu, en gång för alla. Köpstoppet jag instiftade vid nyår har gått riktigt bra, så varför inte dryga ut det med ett löfte till. Ingen mer garderobstortyr, frihet åt alla kroppsdelar! Häng lös!