Vaxrullar och jordnötssås

Jag vill inte ta reda på varför lasern på port 9 slutar sända när jag bryter trafiken på port 0. Det är ju uppenbart fel och det här är min sista vecka innan semestern, dvs jag förtjänar felfria och lättsamma arbetsdagar med ordentlig nervarvning och långa luncher. Igår åt jag middag med Kai. Kai är en fantastisk man, mötte mig utanför Malaysia med hästsvansen lite kortare än vanligt och all blondering bortväxt. Vad långt hår du har! sa han. Vad kort du har! sa jag. Vi åt jordnötssås och pratade om livet. Jag fick låna en Edison Recordable Blank av honom. Om någon har en inspelningsbar fonograf i originalutformning kan vi spela in oss nu. 3 minuter har man på sig. Sen sitter ens lilla program där i linjerna i vaxet. Dåtidens prom. Det är alltid under sådana där stunder som jag både känner mig mest som mig själv och samtidigt ifrågasätter starkast vad det blev av mig, eftersom känslan är så annars. Känslan av att trivas totalt, utan påfrestningar och ansträngning och... falskspel. Kom som du är, prata. Sista veckan. Behåll den här känslan.