Lite mer om duktigheten och hur vi (inte) ser på den

Det här var egentligen tänkt som ett svar på Kaospatrullens kommentar till den förra bloggposten men det blev så långt att jag gjorde ett eget inlägg av det.

Som jag skrev i den förra posten tycker jag alltså att man måste få vara duktig ibland och oduktig ibland. Det ska absolut inte finnas ett krav på att alltid uppfylla duktighetsmåttet bara för att man ibland är duktig på något. Den sista meningen i kommentaren tycker jag visar rätt bra hur vi ser på duktighet idag:

"Jag är inte så säker på om jag vill komma ut som duktig kvinna. Jag kan gärna vara det hemma då och då, men utåt sett vill jag vara duktig ibland och dålig ibland."

Jag tror inte att någon skulle behöva känna sig som en komma-utare, ett talande ordval, om vi inte tillskrev duktigheten så många konstiga bieffekter. Som att man skulle behöva vara det jämt eller till och med kan anses vara ett offer för förtryck om man är duktig, att man har gått i en slags fälla. Givetvis skapar andras etiketter på oss förväntningar som man till slut börjar uppfylla men det är ju just det jag menar med att vi borde återerövra duktigheten och sluta att betrakta duktiga människor som något de inte är. Jag argumenterar alltså inte för att det inte är så idag, att duktighet förknippas med en massa jobbiga förväntningar, men jag tycker att vi borde ändra på det.

Allra helst skulle jag vilja se att adjektivet duktig användes i samband med lämpligt verb, typ "jag är duktig på att räkna". Det där om att vilja vara en duktig kvinna är mest menat som en kontrast till att vara en duktig flicka, vilket jag tycker känns helt absurdt att kalla trettioåringar för. Ingen människa kan väl egentligen vara duktig eller oduktig heller, det är liksom ingenting som man kan vara bara i sig själv. Duktigheten finns i relation till uppgifter. Egentligen tycker jag att det också är för snävt att bara se till resultatet av en uppgift och därefter bedöma om en person är duktig på det den gjorde eller inte. Duktigheten för mig kan ligga i utförandet, i flitet och ambitionen också. Då slipper man dessutom problematiken med att den duktige inte kan misslyckas, eftersom ett dåligt resultat inte behöver vara frukten av ett dåligt försök.

Editerat: jag uppskattade kommentaren alltså. Det är inte menat som ett försök att köra över argumenten i den, de var bara så tänkvärda att det blev en hel post. Slut.