Summer love

Det gick ju bra det där! Fast jag är ingen friluftsmänniska, kommer ju på det varje gång jag är ute i det fria på det där viset och har byxor med dragkedja och avtagbara ben och tältpinnar som förvirrar en och bromsbett i baken etc etc. Sure thing, naturen du är underbar, men helst genom en glasruta, ok? Oavsett kajakande: finaste vännerna = äkta kärlek. När Senorita fnissar och Katta börjar bubbla av skratt inombords, alltså kärleken. Jag förstår inte hur man överlever utan vänner. Har hört att det finns folk utan och mitt hjärta vissnar och dör av bara tanken. Och pojkvänner också såklart, när han går omkring barfota på en klipphäll i blå HellyHansenjacka och lockarna är saltburriga av två dagars paddelstänk och han kokar potatis på ett trangiakök och hämtar min kåsa i tältet. Kärleken. Vissa saker ter sig bättre utan glasruta, helt klart.