Liten fredagsupdate

Det har gått lite tid. Lite tid sen jag bland annat lyssnade på riktigt. När jag bodde i Linköping i min halvt underjordiska etta bland skrynkliga lakan och trasiga köksbord satte jag på musik ibland så högt att det skallrade i rutorna och diskstället. Det var en självklar del av mig. Jag kände mig som jag, som om jag fick ta plats i världen. Uppta fysiskt space, spänna musklerna. Jag älskade att spela Desire och avsluta med Sara så högt att dörren ut i huset lika gärna kunde varit öppen. Jag la mig på sängen och tittade i taket, på alla de gamla märkena som någon annan hade gjort, och följde tonerna och rullningarna och bara dem.
Sen flyttade jag ifrån det. Jag måste av någon anledning vara ensam om jag ska lyssna på riktigt. Igår spelade jag skivor på Strand med Karolina, en av de coolaste katterna i stan btw, och det var ju himla fint. Det var dels väldigt kul, men också första gången på länge som jag verkligen ansträngde mig för att höra musiken. Ikväll är jag så trött så jag inte förmår annat än att sitta i tv-soffan och dregla ikapp till idol och så här framför tv4's oändligt många reklampauser förstår jag varför människor, jag, slutar lyssna. Den ständigt pågående och totalt oavstängningsbara ljudkavalkaden av osmakligt utkräkta köp-mig-ljudsnuttar kleggar igen örongångarna, och, med risk för att flirta lite väl mycket med videovåldsdebatten från åttiotalet, troligtvis även hjärnan. Det är inte bara gårdagens betalning i öl som gör att det snurrar i min skalle. Nu måste jag börja lyssna igen.