tisdag, september 13, 2011

Dags för någon annan att ta över kampen

Det känns som att jag stångar mig blodig. Så mycket energi som går åt till att försvara min rätt att ha ett visst yrke utan att behöva vara det ständiga undantaget. Men det är ju det vi är, kvinnor i teknikbranschen. Vi är det evigt frånvarande hon, undantaget som bekräftar regeln, den märkliga påminnelsen om att ingenjörer faktiskt kan ha långt hår och kjol och ändå kan utföra sitt arbete. Att få utföra sitt arbete i frånvaron av sexistiska diskussioner och kommentarer verkar dock vara en omöjlig dröm.

Varje dag sitter jag på möten där män fäller olämpiga kommentarer. Ofta är jag den enda kvinnan i rummet, ibland är vi några fler. Den absoluta majoriteten är dock män och dessa kommentarer fälls alltså i en kontext där vi som kvinnor är i klart numerärt underläge. Vi blir ständigt påminda om att vi är annorlunda, skiljer oss från mängden, att det är ok att skoja och driva med vårt kön, att vi är uddafåglarna. Vi blir the singled ones out, och jag har börjat hata det så passionerat. Att skämta om tex invandrade på samma sätt hade varit en total omöjlighet (vilket så klart är bra!) men när det gäller kvinnor är det fritt fram. Väldigt sällan är det någon som säger något direkt hatiskt och det är heller inte min poäng här. Min poäng är att det ständiga bakgrundsbruset av olämpligheter som konstant bombarderar oss från alla håll och kanter sliter själen ur oss. Jag är helt slut. Det rinner över. Och jag börjar ifrågasätta hur jag fördelar mina egna energiresurser i den här frågan.

Det är inte det att jag inte högaktar de som kämpar. Jag har många gånger försökt bidra till kampen själv genom att ge workshops, hålla talks och allmänt promota teknik för tjejer. Jag tycker att det har varit givande att genom åren få möjlighet att ta del av miljöer där jag inte varit den enda kvinnan utan fått känna hur det är att tillhöra normen. Det som gör mig hopplöst trött är just att det förblir punktinsatser. Man, en samling kvinnor alltså, ses en helg, dunkar varandra i ryggen och påminner varandra om hur bra man är, men det räcker inte. Många av dessa separatistiska tjejgemenskaper lämnar mig också med en utanförkänsla. Jag har aldrig varit en nörd och jag känner inget större behov av att vara det. Jag råkar vara bra på matematik och fysik, angriper problem med en viss inlärd metodik och föredrar att jobba med siffror framför bokstäver och service, inte främst för att jag inte gillar andra saker utan för att det föll sig så och jag trivs med mina uppgifter. Det är praktiskt, inbringar lön och man får använda hjärnan, men det är inte hela min person. För att respekteras måste tjejer inte bara ha det förhatliga skinnet på näsan utan också kunna mer. Vi vurmar för geeksen och nördarna medan skrivborden i teknikbranschens kontorslandskap gapar tomma på kvinnor men befolkas av... ganska vanliga svenssonmän. Visst florerar en och annan supergeek i korridorerna på de stora teknikbolagen, men hit söker sig män därför att de utbildat sig till ingenjörer och kan något om datorer, motorer, testmiljöer, konstruktionsmaterial eller något annat relaterat. Inte för att de nödvändigtvis kan allt om ett utdött programmeringsspråk från 70-talet eller driver med hundra egna hemelektronikprojekt. Min önskan, som tekniker, är att få vara just det när jag är på jobbet. Jag vill helst slippa att vara både en kvinnlig tekniker, som om detta skulle vara någon som skiljer sig från att vara en vanlig, underförstått manlig, tekniker och att helt bli identifierad med mitt yrke. Jag vill inte behöva vara en geek med massa onödiga detaljkunskaper om de inte behövs i min yrkesroll. Jag vill inte behöva ha insikt i femton extra nördsfärer bara för att ha samma sätt som alla andra (män) att göra ett bra jobb som ingenjör.

Missförstå mig inte, jag tycker att det är grymt att det finns nördar och geeks av alla möjliga slag, men det är inte relevant för min yrkesroll. Ändå har jag ägnat en betydlig del av min fritid åt att åka runt på diverse mer eller mindre nördiga konferenser och delta i dem. Det har många gånger varit roligt och lärorikt för mig som person, men jag ställer mig nu tveksam till hur det egentligen förändrar min bransch, eller om det ens förändrar den något.

Nu är det inte så lätt när antalet ingenjörer som är kvinnor vida understiger antalet som är män. Vi måste förhålla oss, prata om det, skapa miljöer där tjejer som sagt kan få utgöra normen för en gångs skull. Det som gör mig så trött är att initiativen inte verkar leda någonstans. Det går ohyggligt långsamt. Det är tjejer som ordnar träffar för tjejer och gärna tjejer som redan har en fot inne. Vi är redan på insidan, vi talar för de redan frälsta. Det är jättetrevligt för oss som redan är här, men det verkar inte göra särskilt stor skillnad för framtidens siffror. Och jag blir ännu argare och tröttare när jag tänker på att allt detta slit, dessa timmar av våra (kvinno)liv som vi lägger på att peppa varandra för att orka med ytterligare en skur sexistiska kommentarer PÅ JOBBET (inte på fritiden mind you, men man är ju inte befriad då heller) hade kunnat tillbringas med en fet drink i handen istället, om vi kunde få lite draghjälp någon jävla gång.

För det som behövs är inte fler punktinsatser av tjejer för att få tjejer att förstå hur ball och häftigt och cool och geekigt och härligt nördigt det är med teknik. Det gör såklart ingen skada med trevliga peppsammankomster, men det räcker inte. Det som behövs är att de män som bestämmer och verkar i teknikbranschen börjar ändra SITT beteende. Att en chef någon gång för en gångs skull vågar säga till när den enda kvinnan i rummet blir utpekad. Att en chef för en gångs skull bokar in en föreläsare som kan tala om genusfrågor på arbetsplatsen, kanske bara i en timme. Att de män som har barn TAR UT SIN HALVA av föräldraledigheten och tar halva ansvaret i hemmet så att vi som är kvinnor slipper vara de som förväntas vara barnlediga, bara för att. Att alla som har barn, kvinnor och män, anstränger sig för att ge dem en juste uppväxt utan genuskodade skitleksaker som gör att småtjejer finner sig helt främmande för teknik, utan istället får tillgång till samma tekniska självförtroende som män.

För, inte helt oväntat, är självförtroende ett nyckelord i det här sammanhanget. Det krävs så oerhört mycket styrka att sätta sig framför en dator och börja undersöka den om du i hela ditt liv fått höra att du inte ska ha med datorer att göra. Det krävs att man gör något man egentligen inte har (fått) självförtoende för, samtidigt som man låtsas att man är helt okej med det, för gnäller man är man en surig bitch som borde bli florist istället. (Vilket jag, tro mig, många gånger har funderat på att byta bana till.) Vill vi verkligen göra något åt snedfördelningen kvinnor/män inom teknik är det självförtroende vi ska sikta på. Hur fördelar vi så att alla får lika stor tillgång till denna resurs och hur ser vi till att självkänslan för vad man får och inte får göra med teknik grundläggs i tidig ålder? Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra för att påverka utvecklingen i den här riktningen, men jag vet inte om det är min kamp längre.

Ps. Nej, det handlar inte bara om dumma kommentarer på jobbet. Det handlar om att tjejer får sköta kommunikationen, inte uppmärksammas för sin tekniska kompetens, alltid måste ha överseende med att få de sämsta och skitigaste omklädningsrummen, att projektledarlönerna går ner när det blir fler kvinnor som är projektledare och att vi har sämre löner över huvud taget, etc etc etc i all oändlighet.

29 kommentarer:

Blogger egoistiska egon sa...

*applåder*

9/13/2011 9:40 em  
Anonymous Pontus sa...

Det är skitsvårt att veta vad man ska göra åt det, det är verkligen tydligt på alla nivåer. Det största problemet är att män/killar tar mer plats och kör över, men det är problematiskt även när tjejer som gillar teknik får positiv uppmärksamhet bara för att de är tjejer.

På högstadieskolan där jag håller datakurser försöker vi hålla kvar i de tjejer som söker sig dit, men det har hittills aldrig gått särskilt länge. Vi har precis fått in ett gäng nya, och nästa experiment blir att ha en tjejgrupp i robotprogrammering så att killarna inte får chansen att skrämma iväg dem direkt... Vi ska försöka ha en öppen diskussion med dem om problemet, blir intressant att se om det fungerar.

9/13/2011 10:27 em  
Anonymous Moggen sa...

Sexism är så LÅGT och INTELLIGENSBEFRIAT.
Ägna en stund åt att tänka på ditt eget beteende. Häng inte på idiotin.

Jag har jobbat på en arbetsplats med ca 50% kvinnor, men nu har jag nästan bara grabbar runt mig på mitt nya jobb. Visst, jobbet i sig är bättre och vi har inte direkt nån macho-kultur här, men jag saknar att ha kvinnliga kollegor. Fler tjejer inom datayrken!

9/14/2011 12:25 fm  
Blogger Colombialiv sa...

Precis så.

9/14/2011 2:40 fm  
Anonymous den rabiata orakade flat-feministen fanny sa...

Håller såklart med till fullo. Extremt bra inlägg.

9/15/2011 10:24 fm  
Anonymous Hannah sa...

Fantastiskt bra inlägg. Jag känner igen uppgivenheten. Det är liksom försent att påverka redan vuxna människor. Jag grämer mig dagligen över att jag inte hade tillgång till datorer på samma sätt som mina pojkvänner och manliga kamrater hade när jag var yngre. Det tar extremt lång tid att lära sig något nytt när man alltid fått höra att "det är lika bra att jag gör det, maka på dig." Irriterande utav bara katten.

9/15/2011 11:26 fm  
OpenID bisatser sa...

Jag kan bara hålla med. Sedan jag för snart femoton år sedan började jobba som unix-sysadmin har jag återkommande stött på precis samma typ av kommentarer. Och om jag tar striden är jag jobbig; tar jag den inte... då sviker jag mig själv för att få vara "en i gänget". Shakespeare's Sister har en mycket välformulerad bloggpost om det, The terrible bargain we have regretfully stuck.

9/15/2011 3:01 em  
Anonymous christina sa...

Tack för kommentarer!

Pontus, det skulle vara mycket intressant att höra hur det går. Meddela gärna på något sätt =)

bisatser, tack för länken! Och unix-sysadmin är ett gapande hål i mitt kontaktnät, cool att du är en!

9/15/2011 9:41 em  
Blogger Boel sa...

Tack! Hittade precis din blogg, och detta inlägg fick genklang i hela mig.

9/23/2011 12:08 fm  
Anonymous christina sa...

Boel, tack för kommentaren! Jag tror att det är fler än vi som känner så här.

9/23/2011 11:41 fm  
Anonymous Mademoiselle sa...

Tack för ditt inlägg, det går rakt in (som vanligt).
Jag har länge tyckt att jag trivs med att vara i minoritet, att jag vant mig och faktiskt börjat känna mig som "en i gänget". Men med åren har jag börjat känna mig inklämd i den begränsande definitionen av mig. Jag har inte fått ta min berättigade plats!
Jag har skruvat ner mina mjuka, kreativa sidor till fördel för det analytiska och raka i mig. Det är inget fel på några av egenskaperna, men det är fel att det ena ska anses bättre än det andra.
I ett större perspektiv så kommer vi få ett jämställd samhälle först när vi inser att alla människor har kvinnligt och manligt i sig och att de är lika mkt värda.
På ett personligt plan, så har jag insett att jag inte riktigt njuter och trivs med mig själv förrän HELA jag får vara med. Men det är svårt och vi måste stå stadigt i vår självbild när omvärlden envisas med att vilja nedvärdera vissa delar av oss.

9/26/2011 3:10 em  
Anonymous christina sa...

Mademoiselle, jag håller med. Jag har vissa problem med att kalla egenskaper manliga och kvinnliga dock eftersom jag tycker att det befäster normen att vissa är si och andra så. Vi kan ju kalla allt mänskligt istället. Och ja, det är sjukt att vissa (bra!) egenskaper nedvärderas, samtidigt som vi fortsätter att uppfostra våra (kvinno)barn till att ha just de erfarenheterna. Mycket mycket dumt. Och då menar jag inte att vi inte ska lära ut kreativitet och empati, bara att vi också ska uppskatta det. <3

9/26/2011 6:46 em  
Blogger kai sa...

Tatsuya Ishida har kopplat greppet, börja här.

10/09/2011 4:30 em  
Anonymous Anonym sa...

håller helt med!

11/20/2011 9:10 fm  
Anonymous Anonym sa...

Du skriver att du vill ha föreläsare som pratar om genus.

Jag tänkte skriva några enkla motfrågor.
Är du insatt i Finkelgate? Kolla på hur Alyssa Bereznak omnämnde Jon Finkel och hur feminister rusade till hennes försvar och hävdade att hon fick skit bara för att hon vågade uttrycka sin preferens. Det är sådan som det som gör att män får väldigt svårt att lyssna på när kvinnor pratar om sina svårigheter.
Ifall det är så att män varken har rätt till barn eller karriär, då är det svårt att lyssna när kvinnor pratar om sin svårighet att kombinera barn och karriär.

11/20/2011 10:03 fm  
Anonymous christina sa...

Hej senaste Anonym,

Jag försöker hitta motfrågan i din kommentar men misslyckas. När det gäller män och barn vet jag inga andra än feminister som kämpar så mycket för att just män ska ha lika stor rätt till sina barn som kvinnor.

11/23/2011 11:14 fm  
Anonymous Anonym sa...

christina

Motfrågan är mycket enkel.

Cyborgen är väldigt angelägen om att män ska ta upp problem som drabbar kvinnor i teknikbranschen.
Jag tar då upp att feminister har behandlat ett fall där en kvinna har uttryckt sig som att en man som råkar ägna sig åt ett samlarkortspel borde skämmas och att ingen normal kvinna någonsin skulle vilja spendera tid med honom som att hon bara har pratat om vad hon gillar och inte gillar. Att få män med intressen utanför det vanliga att skämmas för det och att utmåla dem som icke-önskvärda i samhället har människor ägnat sig åt iallafall sedan tidigt 80tal.

Efter att feminister försvarar ett sådant betende, varför skulle någon man i teknikbranchen lyssna på några problem som feministiska kvinnor säger sig ha och vilja ha åtgärdade?

11/24/2011 11:11 fm  
Anonymous christina sa...

Anonym,

1) Vem är Cyborgen?

2) Feminister (vilka det nu är du refererar till) har ofta olika åsikter, precis som tex alla män inte har samma åsikt.

3) Varför skulle män inte lyssna tycker du? Oavsett vilken -ism de bekänner sig till?

11/24/2011 11:20 fm  
Anonymous Anonym sa...

1) Den som skrev artikeln som kommenteras i den här tråden.

2) Det där brukar vara svaret ja. Då är det som sagt märkligt att inte en enda feminist reser sig upp och säger till kvinnan ifråga högt och ljudligt att hon är extremt ytlig och fördomsfull. Det är hennes rätt att vara det, men det förändrar inte att hon är det.

3) För att kvinnliga feminister visar en total ovilja att diskutera saker som män i teknikbranschen drabbas av. T.ex. kvinnor som i all offentlighet uttalar saker som att män med nördiga intressen ska förstå att ingen normal kvinna vill spendera tid med dem, och att de borde offentliggöra sina intressen som att det vore någon form av smittsam sjukdom. Efter den behandlingen blir det svårt att ta prat om 'kränkande skämt' på allvar när en kvinna pratar om dem.

11/24/2011 11:45 fm  
Anonymous christina sa...

1) Är Patrik Lundberg Cyborgen?

2) Det kanske är konstigt på samma sätt som det är konstigt att inte alla människor ställer sig upp och tar avstånd från allt ont som händer alla människor? Dvs det är en omöjlighet att ta avstånd från allt, även om man inte håller med? Det finns tex många män som slår kvinnor men jag brukar lyssna på män ändå, om jag tycker att just den mannen har vettiga åsiker.

3) Vilka är dessa kvinnliga feminister? Nu känner inte jag alla feminister, men de jag känner, inklusive jag själv, brukar avstå från att göra generaliserade uttalanden om "normala kvinnor". Känner du att män i teknikbranschen är hårt drabbade av det som du refererar till som "behandlingen"? Är du själv drabbad av att kvinnor inte vill vara med dig?

11/24/2011 1:13 em  
Blogger Anna sa...

Jag måste få säga tack! Fick ditt inlägg skickat till mig av en manlig kollega som vet ungefär hur jag känner. Vi är hela tre kvinnor på min arbetsplats, dock olika team, som jobbar med teknik. Idag på lunchen satt vi och diskuterade precis det här, känslan av att aldrig riktigt vara lika bra, inte passa helt in och så dessa kommentarer riktade mot oss som kvinnor, som är lika ovälkomna som okänsliga. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att vi känner så väl igen oss. Men jag är glad att jag fick läsa och att vi inte är ensamma.

11/24/2011 2:39 em  
Anonymous Anonym sa...

1) Den som skrev texten som börjar med "Det känns som att jag stångar mig blodig. Så mycket energi som går åt till att försvara min rätt att ha ett visst yrke utan att behöva vara det ständiga undantaget. Men det är ju det vi är, kvinnor i teknikbranschen. Vi är det evigt frånvarande hon, undantaget som bekräftar regeln, den märkliga påminnelsen om att ingenjörer faktiskt kan ha långt hår och kjol och ändå kan utföra sitt arbete. Att få utföra sitt arbete i frånvaron av sexistiska diskussioner och kommentarer verkar dock vara en omöjlig dröm.
..."
2) Nu handlade det om att inte en enda, det vill säga 0 feminister stod upp och sa ifrån. Alla som uttalade sig ville få det att handla om att bara uttrycka vad man gillade och inte gillade.

3) Jag känner ganska många feminister som inte brukar dra sig för dra berätta om hur det är på andra sidan bland de som har studerat teknik och inte humaniora.
Vad gäller din sista punkt kan jag bara referera till
http://en.wikipedia.org/wiki/Small_penis_rule
Är det vad du försöker för att avväpna frågan.

11/24/2011 3:06 em  
Anonymous christina sa...

Anna, tack för din kommentar! Det spelar jättestor roll för mig att fler än jag känner samma sak och delar med sig. Nån gång kanske vi kan jobba på samma ställe allihop och utgöra en ny norm!

Anonym,
Du är svår att diskutera med tycker jag, men jag ska försöka hålla mig till ämnet och det jag tror är din synpunkt på mitt inlägg, nämligen att feminister inte kan förvänta sig att män (fast män kan ju också vara feminister) ska lyssna på dem eftersom ingen feminist sa ifrån i det fallet som du refererar till. (Korrekt uppfattat?)
På det svarar jag att jag inte tycker att man ska dra alla (feminister) över en kam, och att jag själv inte drar alla tex män över en kam. Jag tycker alltså att det generellt är bra att lyssna på folk, oavsett om de kallar sig feminister eller inte.

Eftersom du verkade ha tagit illa vid dig av någon slags behandling frågade jag uppriktigt om du tyckte att det var ett stort problem.

11/24/2011 3:24 em  
Anonymous Anonym sa...

"Du är svår att diskutera med tycker jag, men jag ska försöka hålla mig till ämnet och det jag tror är din synpunkt på mitt inlägg, nämligen att feminister inte kan förvänta sig att män (fast män kan ju också vara feminister) ska lyssna på dem eftersom ingen feminist sa ifrån i det fallet som du refererar till. (Korrekt uppfattat?) "
Min ståndpunkt är mer nyanserad.
Det är svårt att vara trovärdig i att klaga på kränkande skämt när det samtidigt kallas att bara uttrycka sin attraktion när en kvinna säger grovt kränkande saker.

"På det svarar jag att jag inte tycker att man ska dra alla (feminister) över en kam, och att jag själv inte drar alla tex män över en kam. Jag tycker alltså att det generellt är bra att lyssna på folk, oavsett om de kallar sig feminister eller inte. "
När kommer gränsen? Behöver jag äta upp hela soppan för att bilda mig en uppfattning om hur den kommer att smaka? Behöver jag äta upp allt lösgodis av en viss sort för att ha en uppfattning om hur nästa bit kommer att smaka? Behöver jag observera varje vinterdag innan jag kan göra ett uttalande om att det nog kommer vara kallt på vinterdagen?

"Eftersom du verkade ha tagit illa vid dig av någon slags behandling frågade jag uppriktigt om du tyckte att det var ett stort problem."
Jag tycker att det är ett hyckleri att klaga över kränkande behandling och alienering och samtidigt stötta precis samma beteende när det utförs av en medlem av det egna könet.

11/24/2011 3:41 em  
Anonymous christina sa...

Anonym,

Nu tror jag inte vi kommer längre. Du blandar ihop mig med andra "feminister" du känner. Utifrån det du beskriver om dina vänner verkar de inte bete sig väldigt feministiskt.

Jag har aldrig stöttat någon som säger "grovt kränkande saker", varken man eller kvinna. Att kvinnor i teknikbranschen känner sig utsatta är ett reellt problem, inte bara för mig. Detta oavsett om du också känner dig illa behandlad.

11/24/2011 3:48 em  
Anonymous Anonym sa...

"Nu tror jag inte vi kommer längre. Du blandar ihop mig med andra "feminister" du känner. Utifrån det du beskriver om dina vänner verkar de inte bete sig väldigt feministiskt."

Och frågar jag dem så är de själva definitionen av feminism. Det är detta som är problemet att varje gång en positiv sak tas upp så är det 'feminismens' förtjänst.
Varje gång någonting negativt tas upp så är inte alla feminister likadana.


"Jag har aldrig stöttat någon som säger "grovt kränkande saker", varken man eller kvinna."
Då rekommenderar jag att du läser Alyssa Bereznaks artikel om Jon Finkel, förslagsvis orginalartikeln som inte är censurerad.

"Att kvinnor i teknikbranschen känner sig utsatta är ett reellt problem, inte bara för mig. Detta oavsett om du också känner dig illa behandlad."
Det kan vara ett hur reellt problem som helst, det gör inte att det är ett problem som någon annan behöver engagera sig i. Jag tycker att jag får för lite lön och aldrig får uppskattning för mina arbetsinsatser det är ett problem för mig men inte nödvändigtvis någonting som andra kan förväntas engagera sig i.

11/24/2011 3:53 em  
Anonymous chris sa...

Anonym,
Du verkar ha något otalt med feminismen i sig. Min erfarenhet är som du förstår positiv. Jag håller dock verkligen med om att det är ett problem att en del försöker korpa åt sig poäng på att säga sig vara feminister. Göran Persson tex, som jag inte alls tycker förde en särskilt feministisk politik.

Varför skulle det inte kunna vara andras problem att du känner att du har dålig lön? Om du tycker att du sliter och utnyttjas på jobbet finns det många som skulle säga sig kämpa för din sak, tex fackföreningar. Ingen annan _behöver_ lägga sig i, men det är ju jättefint att det finns folk som gör det. Tar strid för andra än sig själv.

11/24/2011 4:09 em  
Anonymous Anonym sa...

"Du verkar ha något otalt med feminismen i sig."
Nej, jag har inget problem med en rörelse som säger sig kämpa för att ingen ska särbehandlas bara baserat på kön. Detta verkar dock ha väldigt lite med hur modern feminism fungerar att göra.

"Min erfarenhet är som du förstår positiv."
Jag rekommenderar dig fortfarande isåfall att läsa Alyssa Bereznaks artikel, och framförallt läsa de feministiska kommentarerna på den. Det vill säga kommentarerna från uttalade feminister.

"Jag håller dock verkligen med om att det är ett problem att en del försöker korpa åt sig poäng på att säga sig vara feminister. Göran Persson tex, som jag inte alls tycker förde en särskilt feministisk politik. "
Och det är det här som är det stora problemet.
Feminism = bra, ~bra = ~Feminism. Oavsett om den som begått ~bra är uttalad feminist och har erkänts som det av massor av andra feminister.

"Ingen annan _behöver_ lägga sig i, men det är ju jättefint att det finns folk som gör det. Tar strid för andra än sig själv."
Ja och då kommer vi till den springande punkten när det är helt ok för kvinnor att berätta för män att de är värdelösa på grund av ett fritidsintresse de har och att de måste förstå att ingen kvinna någonsin kommer vilja spendera tid med dem, då sitter det väldigt väldigt väldigt långt inne att bry sig om kvinnor som säger sig inte kunna kombinera barn och karriär.

11/24/2011 4:47 em  
Anonymous chris sa...

Anonym,
det är verkligen tråkigt att du farit så illa av feminismen.

11/24/2011 4:56 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida