Hemma

Marie Leveau fet besvikelse. Holmskan och jag kände oss överintelligenta och alldeles för underbara. Nåväl, en manhattan senare gick det eventuellt bra att dansa en låt, och jag brukar inte ha några som helst problem med att armbågas på dansgolvet. Att se Kevin Costner om och om igen förstärkte helhetsintrycket av plock-ihop-ställe. Popsnören, bah. Men det är skönt att vandra i snömodden runt Odenplan. Idag blev jag med vinterjacka, för första gången på alldeles för många år. Om det är någon som borde diagnostiseras med vinterallergi så är det jag. Tårarna är sällan långt borta i minusgrader. Getnappa är förvisso sjukt snyggt, men o så chill på magen. Men nu är mina dagar som bedövad mammut förbi och jag ska hädanefter utkämpa mina slag i fantasifullt svart jacka som går ner över rumpan. Det är rött ludd i luvan, men inget sådant där fjantigt fluff utan mer redigt HellyHansen-ludd. Valen dödde förresten, RIP.