Hemma
Marie Leveau fet besvikelse. Holmskan och jag kände oss överintelligenta och alldeles för underbara. Nåväl, en manhattan senare gick det eventuellt bra att dansa en låt, och jag brukar inte ha några som helst problem med att armbågas på dansgolvet. Att se Kevin Costner om och om igen förstärkte helhetsintrycket av plock-ihop-ställe. Popsnören, bah. Men det är skönt att vandra i snömodden runt Odenplan. Idag blev jag med vinterjacka, för första gången på alldeles för många år. Om det är någon som borde diagnostiseras med vinterallergi så är det jag. Tårarna är sällan långt borta i minusgrader. Getnappa är förvisso sjukt snyggt, men o så chill på magen. Men nu är mina dagar som bedövad mammut förbi och jag ska hädanefter utkämpa mina slag i fantasifullt svart jacka som går ner över rumpan. Det är rött ludd i luvan, men inget sådant där fjantigt fluff utan mer redigt HellyHansen-ludd. Valen dödde förresten, RIP.
5 kommentarer:
meh, sa ju det babe
man är egensinnig ibland... att ändra inställning ligger så dåligt för mig ;o)
I ärlighetens namn blev jag rätt glad när valen till slut kilade vidare. Ironin i det faktum att halva jävla världen helt plötsligt kissade på sig av omsorg över en val när det finns så mycket annat att bry sig om i stället går inte att missa om man inte har huvudet långt upp i you-know-what. CNN, Fox och BBC World sände direkt och folk kantade Themsens stränder för att heja på. Sedan gick alla hem, tittade på rapporterna att det var krig nånstans långt borta och tänke inte mer på det...
Och vafan, en val som inte kan navigera bättre än sådär förtjänar ju knappt att leva ändå. Upp i Themsen, tjenare.
du hårda kalla derivat till man. den där marockanska fezen lurar ingen.
You know you like it...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida