Om en kaka

Ungefär så här gick det till:

Min vän Rara fick låna min lägenhet i några dagar när jag var borta. Eftersom min vän är så rar lämnade hon en ask av mina favoritkakor som en liten överraskning. Mina favoritkakor råkar händelsevis vara hallongrottor*. Hallongrottor kan ersätta vad som helst. Om fler hade ätit hallongrottor till kaffet hade världen mått bättre. Grejen är den, att jag har fler vänner än Rara som behöver ha någonstans att bo när de tillfälligt råkar vara i stan. Idag fick jag det sorgliga beskedet att en av dem, som uppenbarligen inte är så rar, har ätit upp mina hallongrottor. Jag lät honom bo i min lägenhet och han tackar genom att äta upp mina kakor. Det var min favoritsort! Det moraliska dilemmat är emellertid av intressant art, ty det var nämligen kakmonstret själv som berättade för mig att Rara hade lämnat hallongrottorna. Om han inte hade sagt något hade han kunnat äta dem, bränna bevisen (kartongen med en tändare, kalorierna i spåret) och lämna mig glatt ovetande.

*Vad definierar en kaka? Att den är torr? Med sylt? Att den är liten och bäst låter sig beskrivas i sfäriska koordinater? En hallongrotta är mer i samma storleksklass som en bulle, men det är definitivt ingen bulle. Det känns inte som en kaka heller. Är det månne ett bakverk? Men om man ska dra paralleller mellan hallongrottan och andra bakverk, t ex en gammaldags marsipanstubbe, känns det nästan lite orättvist mot den senare att fösa ihop den med grottan. Grottan är god, men enkel. Om kakmonstret bara visste vilket huvudbry han vållat.