Jag är så praktisk

Idag ska jag träffa fröken Rara och gå på E&S's inflyttningsfest på Stora Essingen. Det är minus tio, vilket föranlett en revidering angående kvällens klädval, men i övrigt är läget under full kontroll. Yoghurt med banan och linfrön intagen, kaffe drucket. Fint det är. Mitt barr är inte under kontroll, det var så sant. Det är varken modernt eller tidlöst vackert med utväxta blonderade slingor och väteperoxiderade toppar som är så slitna att de tio minusgraderna kommer att skrämma vettet ur dem innan jag ens kommit utanför dörren. Dessutom har jag förbannats med självfall. Inte självlockar utan självfall. Fall innebär i mitt fall (host) inte något som dras nedåt av gravitationen, utan snarare något som spretar radiellt utåt. Medusas ormar på crack. Jag vet, jag vet att alla flickor klagar. De flesta dagar tycker jag om mitt tjocka ståltrådshår, men just idag. Å, just idag. De två första åren av mitt liv var jag charmigt skallig (mamma klistrade på en rosett på min skalp vid fotograferingstillfälle en gång) men sen dess har jag levt med det bångstyriga. Därför är jag stolt ägare av en uppsjö tänger, såsom locktång, våffeltång och plattång. Enär jag helst idag skulle vilja begagna avbitartången tänker jag gå på baluns iförd sjal. Det blir bra mot minusgraderna också, minsann.