Farmen

Breakfast tea my foot, jag avskyr tein. (My foot torde vara 1940-talets forupplaga till det nagot svangigare uttrycket my ass. Inspirerad av Hitchcock.) Att komma over en kopp morkrost i Leicester ar det enda som ar svarare an att uppbada nagon som helst form av engagemang i optimeringsproblem rorande honsfarmar. Alla uppgifter handlar om djurfoder, kossor eller hons. Ibland om alla tre i underbar kombination. Det hela hade kanske kants lattare om man finge studera det i Cambridge. Jag kunde kanna historiens vingslag och tafsa pa Newtons marmorfotter. Tank att fa vakna och dra upp sin rullgardin till fagelkvitter och innergardar i neogothisk stil. Varldens intelligentaste faglar bor i Cambridge. Det ar sakert. Verkligheten ar aldrig lika vacker som en gammal inbunden uppslagsbok och en fjaderpenna. Verkligheten ar aldrig en gron skrivbordslampa och mozart. Den ar aldrig sa tilltalande. Har man tur ar den pa sin hojd ett snalkallt bibliotek pa Leicester Uni en sondag. Fast med trevligt sallskap, far tillaggas.