Med armarna om knäna

Sammanfattning av eftermiddagen göres lämpligast genom ordet sorglig. För det första, tio sidor råmaterial till matematiska institutionens nyuppsättning av Dum dummare finns inlämnat för revidering. Om jag var en maskros i en vägspricka var tentan en karavan av asfaltsmaskiner. För det andra, jag tyckte att jag såg en väska i skogen. Om min själ tog ett skutt så stukade den foten i landningen. Det var inte rätt väska. För det tredje, frysta grönsaker och bulgur. Förvisso kokade jag dem först, broccolin och ärterna, men ändå. Om jag var Fenrisulven var min middag en kram.

Det finns eftermiddagar då man önskade sig annorstädes, säg till exempel Leicester, Berlin, Fjärilen eller valfri knarkarkvart. Vissa eftermiddagar får man helt enkelt stryka ur kalendern, kanske riva ut sidan och se fram emot nästa blad. Ja, ibland måste man tydligen go all frikyrklig för att stå ut med livet som lever omkring en oavsett om man har lust att delta eller inte. Halleluja praise the Lord, and I shall rise again.