Kap 2, där jag dreglar pa frökens arm, Holmskan landar pa Schönefeldt, vi pratar med Leonardo och jag träffar min drömman

Jag, vad ska jag säga. Livet är som en dimma. Berlin är Berlin är Berlin men det här tangentbordet är inte vad det borde vara. Igar pluggade jag flera timmar pa förmiddagen, vilket just nu känns helt avlägset, men nöjd är jag och bra gick det. Sen dess har vi väl inte riktigt varit lika sunda, nej. Rullat lungorna i aska (herre vad äckligt, rökförbud pa krogen rockar sa jävla fett), träffat min drömman pa "Für mich oder für dich" sa nu vet jag i alla fall att han finns (marco, liebling), ätit dönerkebab och druckit pilsen under lindarna med shoppingkassar upp till öronen. Även om Soffan inte gillar mina nya röda kan jag garantera att det är de snyggaste skorna världen skadat (med ring). De ska pa ikväll, tillsammans med svart kjol och korkskruvar till White Trash, klubb, restaurang och bar. Assa, fraga inte.

OCH. Holmskan har landat! De tre är tillsammans och leker igen! Berlinare, las in era barn, kedja era män och rulla fram tapparna, aber schnell bitte!