Wonderland

Åh, det var så bra, så bra. Man vet inte om man är på ett barnkalas eller en rockkonsert när jätteballonger börjar regna ner över publiken och konfetti och serpentiner yr som tiotusentals små fjärilar i neonljuset. Det var verkligen full gas från början till slut. Allsång till yeah yeah yeah och till min förtjusning spelade de In the Morning of the Magician. Stor duk bakom scen, mycket bildspel, japanska figurer och, som jag förstår det, Waynes fru. Hon plaskade omkring i en badbalja med stekta ägg på toast när de spelade Vaseline. Tyvärr hände det som alltid händer när man vill se något på en scen. Vi blev omringade av osannolikt många två- och tiometers. Efter att ha iakttagit hur de slog till ballongerna kom jag fram till att det måste ha varit svenska volleybollandslaget eller nåt. De träffade på loven så där. Sen var det bara uppmikade barnleksaker och blod för hela slanten och jag kände mig som Alice, kunde inte låta bli. Jag gillar skarpt att Wayne är sin egen ljud och ljus, eller att de tror så lite till mans i bandet. Han var inne på scen innan spelningen började också, och harvade runt med sladdar och konfettikanoner och annat viktigt. Sin egen roddare. Sina egna allt. Free Radicals.

Smygkika på Moi's bilder här.