tisdag, augusti 22, 2006

åttiettnålltvånållnio-nåll....

I spegeln i akutens tak, förvånansvärt grumlig blick, det slår mig hur mycket jag tycker om mitt ansikte. Till min kropp har jag ett kluvet förhållande men mitt ansikte är det som är jag. De talar lugnt och stilla till mig, som om jag vore suicidal, eller tre år. Jag försöker förklara att jag äter Fluoxetin för mina gamla ätstörningars skull och inte för att jag är depressiv men på det örat lyssnas inte. Bäst att ta det säkra före det osäkra, verkar de viska.

Igår morse bestämde sig min kropp och min hjärna i gemensam regi för att svimma. Igen. Sist var i baren i Byxelkrok och jag fick dimpa ner som ett annat fyllo i knät på någon stackars tjej. Gången innan dess var det i duschen och den här gången satt jag olyckligtvis på cykeln, på väg mot jobbet. Jag for in i ett räcke nedanför Millesgården, över styret, ner i asfalten, det börjar kännas bekant, och tyckte att det verkade smartast att ta emot sig med kind- och höftbenen. Två mycket rara män som hette Martin och Bengt stannade och ringde ambulans, som jag inte tyckte mig behöva förrän jag försökte sätta mig upp och världen vändes upp och ner igen.

Det ser i det närmaste intressant ut Christina, sa mamma med något tårade ögon och skrattade till lite. Liksom ljurött, mörkrött och lite ljusbrunt ytterst. Ganska tjusigt faktiskt, du är söt ändå.

Jag vet inte jag, men det kommer att läka fint utan ärr om msn får tro sjuksystern.

Sen klockan åtta igår morse har jag således forslats fram och tillbaka på bår mellan kirurgen, skiktröntgen, medicin och avdelning 94 på Danderyds. Inget är brutet, inget behövde sys, alla tänder är hela. Jag har däremot hjärnskakning, skrapsår över hela kroppen och har aldrig känt mig så bakfull i hela mitt liv. Mitt blodtryck är löjeväckande lågt och jag har legat med EKG hela natten för övervakning. O och Elisabeth kom nästan genast igår, mamma och pappa igår kväll och Emelie och O igen till lunch idag. Det är stört omöjligt att inte se ut som en förrymd psykpatient i landstingets byxor märkta 90-100 kilo och sjukhusrock.

Nu har jag tjatat till mig, ja lyssna på detta, permission. Imorgon bitti måste jag tillbaka på ytterligare test. Det blir inget jobb denna vecka och definitivt inget wild life på ett tag. Förutom huvudvärken från helvetet och det faktum att jag inte kan duscha utan att det svider över hela jävla kroppen mår jag fint och ett samtal från Japan fick mig nästan att skratta högt, om det inte hade stramat så mycket i kinden. Tack tack tack, mina vänner jag älskar er så sagolikt mycket så det finns inga ord som räcker.

Nu ska jag äta ett starkt piller och dricka vatten. Kärlek.

18 kommentarer:

Blogger nina sa...

nejmen! inte hålla på såhär. nu får du säga åt hjärnan att skärpa sig. kramar!

8/22/2006 8:18 em  
Blogger eff sa...

Kuken! Här har man hotat med smisk för att fröken inte bloggat så har hon smiskat sig själv medelst asfalt å det grövsta.

Fy fan... Usch, nu blev jag rädd. Krya på dig, finaste.

8/22/2006 8:41 em  
Anonymous Anonym sa...

Men älskade lilla gumman. Nu får jag ju alldeles ont i magen. Cyklar är farliga grejer, det har jag alltid vetat. De bara väntar på att slänga av en för att möta asfaltsdöden. Och här har jag suttit och varit lite småirriterad på att du inte bloggat på så länge (I need my fix) och så ligger du där helt mörbultad och ynklig. Puss och kram och krya på dig. Jag är säker på att du är förtjusande. Med eller utan blåklockor och skrapsår.

8/22/2006 9:21 em  
Blogger k sa...

Men finaste du, nu satte du hjärtat i halsgropen på mig! Skönt att höra att allt gick bra iallafall. Stor kram!

8/22/2006 9:32 em  
Anonymous Anonym sa...

Kära Christina,

Önskar Dig styrka, kärlek skitsnygga sjukskötare och ett väldigt snart och bombastiskt tillfrisknande.

H.

8/22/2006 9:40 em  
Blogger Ullton sa...

Oj. låter inte så lattjo! Hoppas att du är en riktigt envis och krävande patient, så att du får riktigt god vård.
Faan va konstigt, jag blev orolig för dig fast jag inte ens vet vem du är?!
ta hand om dig

8/22/2006 11:13 em  
Blogger Peter Madison sa...

Asfalt svider såinihelvete. En gång åkte jag precis som du av cykeln, fast då nerför gångvägen längs Högdalstoppen.
Pangbomkraschslafs och grus i köttet. Det gick bra med mig. En sladd helt enkelt och jag drog i backen. Blir lite orolig för dig som bara tuppar av sådär... Verkar ytterst obehagligt. Hoppas vitrockarna fixar till dig och kommer bukt med det som är vajsing. Dubbelkram och krya på dig!

Kärlek.

8/23/2006 1:54 fm  
Blogger Jenny sa...

Men finaste! Nastan sa du borde fa ett telefonsamtal fran Mexiko ocksa... klockan borde nu vara fyra pa morgonen hos er, men det gor kanske inget?

8/23/2006 4:02 fm  
Anonymous Anonym sa...

Bara nästan?

8/23/2006 6:30 fm  
Blogger Chris sa...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

8/23/2006 8:49 fm  
Blogger Chris sa...

ni är så himla fina. vi känner inte varandra i världen med här gör vi kanske det och jag blir verkligen glad av era omtankar. jag mår helt ok och om ett par dagar mår jag super igen.

jenny baby, vid fyra var jag faktiskt vaken =).

anonym, well, så högt det gick. jag hade en rumsgranne som var lite knäpp också, man vill ju inte störa.

8/23/2006 8:49 fm  
Anonymous Anonym sa...

älskade du...

8/23/2006 9:15 fm  
Blogger Akut Insikt sa...

Men lilla lilla. Hoppas du tar dig tillabaka on top of the world så snabbt så det är sjukt (ursäkta ordvalet).

Krya på.

8/23/2006 10:22 fm  
Blogger Grus sa...

Kram kram kram!!!

8/23/2006 4:01 em  
Blogger S sa...

Cyklar är farligt. Har också störtlandat och tog emot med haka och kind. Åkte hem och plåstrade om. Läkarmamman var inte imponerad och tvingade mig upp till akuten. Det blev kryckor, tejpad näsa, fläskläpp efter spräckt läpp och alla i nya klassen lärde sig mitt namn direkt och morfar sa att det där läker aldrig. Men det gjorde det. Och nu syns inget. Men jag har respekt för cyklar.

Så jag hoppas att du också läker fint. På alla sätt.

Kram

8/23/2006 8:02 em  
Blogger Ms.Take sa...

Men sötaste, raraste, lilla... Nu vet jsg varför jag tänkt så på dig det sista.

Konstigt, men jag saknar dig också!

Kärlek

8/24/2006 10:21 fm  
Blogger maruschka sa...

Herregud, har missat helt att du råkat ut för detta?...jisses, är glad att du lever!...*puss*

8/24/2006 10:29 fm  
Blogger Nini sa...

Jisses!! Det där är inte party!
Lågt blodtryck alltså...
I know, jag tuppade av på Slussens T-bana & i duschen på mindre än två månader. Duschen va värst, rakt baklänges ner i stengolvet. Tack så mkt...

Bli bra snabbt, kärlek!

8/24/2006 11:24 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida