Eftertanke

Jag är en väldigt känslig kvinna, uppenbarligen. Lättskrämd, svag, ängslig. Igår kväll, liggandes i sängen, mörkt, tyst, lite ensligt, plötsligt är det något som knastrar. Sådär tyst och torrt skrapar det, som om det är mot trä. Mitt nattygsbord är en uppochnedvänd gammal vinlåda i trä. Det krafsar igen. Min relativt avslappnade position är förbytt; som en pinne ligger jag och lyssnar. Det måste vara råttor i huset! tänker jag förbryllat och uppjagat. Hur i helvete? Hur tog han sig in (klart att det är en han, det aset), genom fönstret, uppför hela den väggen, GENOM TOALETTEN OMG jag dör så jävla äckligt och jag läste ju i pucko-city för några veckor sen om den där snoken på Östermalm som hade en stor råtta i badrummet när han vaknade och nu är det samma råtta som är här revenge of the kloakdjur alla gånger hur ska Elisabeth ta det här hon som älskar vår lägenhet så och panik panik panik!


Det var min mage som knorrade. Skräll.