Sådan kväll

Varsin skål gulasch ja, på Bohême. Jag lurade med Mo till vårt stammishak och visst drällde halva Ängby in, men anyways. Kunde man ju tro. Vet ni? Hon är en kalaspingla! Mo är ju något av en hemlig fröken på bloggen rent identitetsmässigt så jag kan inte avslöja för mycket, men de där ögonen, och den där hyn! Avundsjuka. Som rosigt kinaporslin. Jag tycker mycket om när människor håller kvar blicken i min när vi pratar för det är lugnande på något sätt och betryggande. Jag tror att jag kan se in där och se intelligens, få ta del av den. Och vi kunde prata, mon dieu, om världen och universum och familjen och bloggandet och fantastiska företagsidéer inkluderande papperspåsar, köande och spermadonation. Jag svär vi kunde bli rika på den visionen.

Nu känner jag mig som mannen i reklamen och vill ha Mer. Mer Mo. Förhoppningsvis vågar jag bjuda ut henne på öl någon gång, och dans kanske. Det vore sweet.