Aber nein, tut mir leid

Det blir inte München. Det blev inte så. Anledningen, jag ser inte min framtida karriär inom elektronikarkitektur och företaget ville ha en sån. Genomskinlig var det. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och programmera assembler de närmaste tio åren men exjobbet hade varit bra, med tyskan och allt. Det var lite tårögt häromdagen får jag tillstå men imorse, när jag sprang Mäster Samuelsgatan upp och ned med take away-kaffe i näven och kappa runt benen, duggregn mot kinden.. Jag älskar fan den här stan. Kalla mig gärna superfjantig och puckopatriot, det är lugnt.

Nu: jag lär mig att ljuga och tar tentor istället. Nya infall lär komma, det har det alltid gjort.

Kärlek.