Beware, Behemot

Okej, så killkatterna mår helt klart inte bra av att bo med två quinnor. Sånt här vädrar man ju gärna inte öppet, men eftersom de ändå inte kan läsa (än) tänkte jag berätta en vardagsanekdot från det Harawayska/E'ska/Ångströmska/Suliska hemmet.

Alltså en helt vanlig måndag i slutet av oktober lämnar fröken Haraway lyan på Lidingö för att tjäna kung och fosterland och Wallenbergsfären på posha torg inte alltför långt bort. Efter sig lämnar hon sovrumsdörren öppen.

Sulan: "Kolla här Ångis, en öppen dörr! Kom igen nu, vi går in."
Ångström: "Asså ojojoj vad spännande men ska vi verkligen.. jag menar, asså, gå in?"
Sulan: "Sjåpa re inte nu Nasse, häng på här, ta mig i svansen."

Väl inne på okända domäner hittar kumpanerna en öppen låda, som liksom dörren av misstag lämnats på glänt. Resultatet? Jag kommer hem efter jobbet och får vada igenom högar av nylon för att komma in i mitt rum. Tydligen tillhör strumpbyxor en oemotståndlig lockelse för killkatter.

Nå, vad mer? Nämnde jag att de också jagat kondomer över hela vardagsrummet? Tro mig, man kan döda en kondom på så många sätt. (Vad är det förresten med mig och de där sakerna.)

Till sist, när vi har vi lappat ihop våra trasiga killkatters mansbilder och satt oss tillrätta i bordeauxsoffan (jag med nål och tråd, E med datorn) får jag syn på något luddigt vid fötterna. Irriterad över att vi sprätter bomullstussar omkring oss som några andra sluskar böjer jag mig ner för att plocka upp den och upptäcker till min bestörtning att tussen är försedd med ett ljusblått snöre. Ni vet var det barkar hän? Javisst, DET ÄR EN TAMPONG. Katterna har alltså funnit en tampong, fått av det lilla plasthöljet och fullständigt trasat sönder den.

Vad är det för FEL på dem?

Snälla gud i himlen, skänk våra queerkatter ro att lära känna sig själva, älska sig själva så som du skapade dem och mod att ingå partnerskap i din kyrka, amen.